
Men den här hyllan; den har min pappa snickrat ihop långt innan jag blev född. Den fanns i tamburen i en stuga som min familj bodde i medan det som skulle bli mitt barndomshem byggdes. Då var jag bara en liten glimt i ögonvrån...om ens det... När sen det huset var färdigt degraderades detta hembygge till min pappas snickeriverkstad i källaren. Och där har den varit sen dess. Årtionden!
När sedan min pappa dog och verkstaden tömdes så tog jag hand om denna och ett litet skåp (som väntar på lite upprustning det med;)). Detta var 1989. Alla dessa år har hyllan flyttat med mig, men alltid varit förvisad till en undanskymd plats i någon skrubb eller källare. Men NU har den fått komma upp sig! Och i all sin enkelhet tycker jag att den är vacker!


Ellen Key, svensk författare och intelektuell sade ju redan för över hundra år sedan:
"Skönheten är ett urbehov
som finns inne i oss alla,
vi måste se skönheten i vardagen,
i detaljen och
i det lilla."
Hon förvekligade sin dröm på sitt "Strand" - och lilla jag gör det på mitt "Holmgård"...:)
Hur låter inte detta:
På Strand förverkligade hon sin vision
om hemmet och om vardagsskönhet - hemmet
som en levande plats,
med konst och blommor,
öppet för ljuset och vännerna.
Men också hemmet som skydd och viloplats med möjlighet till eftertanke.
Det är ju just så jag vill ha det!
(Hon var i övrigt också en intressant kvinna, så före sin tid! Rekommenderar boken "Ett hem för själen" av Ingela Bendt, ett personporträtt om Ellen Key. Citatet ovan från boken.)


Ha det bra alla!
Kram M.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar