ATT VARA DEN MAN ÄR...

Hej på er!

Här vräker snön ner fortfarande, lillungen har varit ute i timmar, kommer bara in och byter torrt och så fort ut igen....så hallen vår ser mera ut som ett klädlager än en välstädad välkomst hälsning...

Varför skall det förresten alltid vara så här hos oss att överraskningsgäster dyker upp just när man har det som stökigast? Jag lekte som sagt skurgumma i går och så när jag nu ändå höll på så kunde jag ju gå igenom lite ettochannat som borde föras till klädinsamlingen, borde kastas, flyttas ner i källaren i väntan på att jag kan besluta mig över dess öde. Jo, och så höll jag samtidigt på att koka kladdig marmelad till lillungens julbasar, och så var det litelite pysselkorgar utspritt i vardagsrummet (absolut inte flere än tre stora korgar var det, jag lovar!!!). Och så fanns det lite grangrenar som jag släpat in som bara lite barrat. Och så hade jag då skurdagen till ära iklätt mig det mest praktiska men inte på något sätt vackra som jag hittat i min garderob. Håret prydligt uppsatt i två...ja, vad kan man kalla det - tofsar - som sticker ut på vardera sida om mitt Mycket Naturella Nylle.

Ute vräker snön ner i stormstyrka. Vem sjuttsingen skulle komma på idén att knacka på vår dörr en sån dag?

Men si, det gjorde det. Knack,knack, och in kom (läs: klev över alla diffusa säckar) en herre i kostym och frågade efter gubben min...

-Jo, men han är nog här nånstans, sa jag och stövlade över alla hinkar och dammsugare för att hälsa...Jag tyckte nästan att han ryggade lite bakåt, men jag är inte säker...

Vad han hade för ärende? Ja, han kom för att meddela att han skulle föreslå gubben min som ny medlem i någon ärevördig förening.

- Oj, det lät högtidligt detdär...*suck* En blick på mig och vårt hushåll igår fick nog styrelsen i den föreningen att tänka om;). Varför kommer folk oanmälda just en sån där dag??? Varför händer det alltid mig???

Kanske just därför värmde en liten komplimang som jag fick idag lite extra. Eller jag tog det som en komplimang - det får man väl???

En kollega kom fram till mig idag appropå ingenting och frågade om jag visste vad han gillade mest hos mig? -Va??!!, neeej...vad skulle det vara?, undrade jag.

- Att du alltid är dej själv, du försöker aldrig vara någon annan än den du är!

Oj! Tack! Som om jag skulle hinna vara nån annan, jösses, jag har ju fullt upp med att hinna med det jag är;)... HAHAHAHAHA.
Men det var skoj att höra! Och det är otroligt roligt att se att nya läsare vimsat in här hos mig:) Jag besöker er alla, och det är så skoj, för jag tror inte jag skulle hitta till er annars! För bloggar kan man besöka precis när som helst! Utan att knacka;)!
Ha en skön arbetsvecka! Hör ni inte av mig på en tid, så skicka räddningspatrullen...jag skall shoppa julklappar i morgon i STOOOOORA SHOPPINGRIKET....*stön*
Kram, M.