Jag gör det för sällan. Alldeles för sällan.
Men det är så sanslöst vackert när jag gör det så man undrar hur jag tänker
som inte gör det oftare.
Går upp innan solen.
Senaste natt var det varm, och mygg.
Det garanterar inte den bästa av nattsömner precis.
Så jag drog på mig kläder och gick ut i natten.
Nu är det tycker jag lite knepigt så här i midsommartider att
liksom veta var solnedgången tar slut och morgonrodnaden tar vid.
Känns som om solen bara doppade sig bakom trädtopparna
för att sedan komma upp igen.
Men klockan är halv fyra och ljuset
nästan bara kan anas.
Kliver upp på den höga klippan så morgonbrisen får jaga myggorna
på flykt. Det är bara jag och några morgontidiga måsar och tärnor
som är ute.
Det är så stilla som det kan bli.
Det är stilla och sanslöst vackert.
Och visst kan man undra varför det är så lätt att stanna kvar i sängen
när detta ändå är alternativet!
Att gå ut precis där innan ljuset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar