...när sommarkvällen redan började skymma, så mycket det nu
blir skymning denna natt, drog vi in mot stan.
Mina smaklökar blev så lyckliga som de inte blivit på länge, länge
av en förrätt med gingravad sik. Jag säger då det, vilken ljuvlighet.
Inget större fel på resten av maten heller...men siken, det ni!
Aaaah!
Vandrade längs stranden och tänkte att det nog är helgens hjältar som drar fram där med
en midsommarbjörk glatt flaxande i aktern.
Sjöräddningen.
Som den hönsmamma man ändå lite är, trots att man låtsas annat,
skrev jag en testare till lillungen, som med kompisar är själva på stugan.
Bara för att kolla om min iPad blivit på stugan - men i verkligheten struntade
jag väl i var min iPad ligger och dräller - ville ju bara checka att allt väl?
Ni vet? Och det var. Väl.
Sommarnatten var ljum...nästan kylig, mulen och fylld av röklukt från midsommarbrasan.
Det var ju ett gäng människor kvar i stan som hade samlats där.
Men på något sätt var det väldigt dämpat ändå.
Ingen som tjoade och sjöng. Människor gick. Eller petade på
sina mobiler.
Sen blev det trafikstockning.
Mitt i allt bestämde sig några tiotal gäss att ta sina ungar och traska ner till stranden.
Det gick inte så fort det inte...i synnerhet som endel ungar tröttnade där
mitt på gatan och helt sonika bara lade ner sig för att vila en stund.
Och trafiken väntade.
Men vem har nu så bråttom någonstans en midsommarnatt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar