...ja det känns nästan lite avigt att det är midsommar om en vecka.
Så mörkt, och murrigt som det är ute nu, så känns det nästan overkligt!
Plockade in ett stort fång lupiner bara för att få den där midsommarkänslan
att landa, men det gick väl så där då regnet vräker ner.
Trädkronorna niger som i höststormen och temperaturen är sådär att
en liten ylletröja känns som det bästa sommarklädseln just nu.
Ute i trädgården har en del av sommarblommorna sagt
tack, men nej tack och helt gått i blom-strejk.
Mårbackan ser ut som något som katten kunde ha släpat in.
Skall bli intressant att se hur det ser ut i skärgårdsträdgården när
jag nästa vecka landar där ett par dagar.
Vind och regn är ingen höjdare - på något plan alls!
Kråk-Cajander verkar vara den enda som
inte orkar bry sig över väder och vind.
Det gäller att putsa fjädrar och hålla sig i trim oberoende.
Fast lite ensamt och ensligt verkar det vara där ute vid trädgårdsbordet.
Ingen som riktigt känner för att haka på och sällskapa?
Stackars lilla kråka.
*
Strax efter att jag fotat de här bilderna, så skuttade hen iväg till sitt
nattbo ( en korg inklämd under tak och med vindskydd) lade
huvudet under vingen och somnade.
Såg ut som:
" Väck mig när det blivit sommar igen"
*
En annan kan bara instämma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar