...jag har väl alltid varit en nattmänniska.
En sådan där som gillar tystnaden om natten.
Pluggar en videokurs, och det är alldeles, alldeles underbart att få krypa upp i
korgstolen med dator, och häftet för anteckningar och sätta igång då
resten av hushållet redan kroknat.
Kursen är jätteintressant, men jag försöker hålla fast vid att inte ta för många timmar på en
och samma kväll (läs natt).
Eftersom det är så skoj, så resulterar det i att jag ofta är pigg som en
lärka på ett plan fast jag kan vara för trött för inlärning.
Så det händer att jag tar en nattlig promenad runt ängen här intill.
Nu när lupinerna står där tillsammans med timotej är det så
himmelens fint och rofyllt.
Idag regnar det alldeles rejält och jag vill helst bara gosa in mig i närmaste täcke
med en bra bok. Renoveringen kommer nu att gå på paus till efter midsommar,
så jag kommer att hinna en sväng ut till stugan redan nästa vecka.
Själva Midsommar kommer vi att fira "i stan" - första gången sedan Hedenhös
känns det som. Har i ett svagt ögonblick lovat Lillungen och hans kompisar
besittningsrätt till kojan vid havet.
Det passar egentligen bra av många orsaker.
Vi har en konvalescent-katt att hålla ögonen på. Och en kråka.
Och en 92-årig svärmor.
Och ett hus där en ansenlig mängd fönster inte är på plats.
Det lämnar man inte heller.
Så, ja...vi stannar hemma.
Här har ni förresten Cajander, kråkan alltså och så min förstfödda på välkommet besök.
Kråkan pysslar på med sitt dagarna i ända.
Allt skall pillas och kännas på. Här hade den hittat en liten
käpp som skulle tas i småbitar.
Det lyckades inte så sen skuttade den iväg och gömde käppen på
sitt hemliga ställe under en planka, där det redan finns andra "fynd".
En rund sten, locket av en blå cigarettask, en fjäder av en mås och ett löv.
Och nu en käpp.
Vi har all våra skattgömmor.
Min skattgömma just nu är de där sköna stunderna ute i
juninatten, vid en äng av timotej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar