Vänner och bekanta på Facebook vet redan att Cajander varit
borta några dagar.
Det var på morgonen innan jag åkte hit ut till stugan, som Cajander
syntes till sista gången.
Kråkan hade ju tagit lite längre och längre flygturer och
på nätterna visste vi inte längre var den sov.
Den behövde mindre och mindre serverad mat, så
det kan ju hända att det vilda i dess natur tog över.
Eller så tog naturen över på annat sätt.
Vi har i trädgården i stan en rävmamma som mager stryker omkring på nätterna
och faktum är att en halvvuxen, tam kråka int är ett alldeles för svårt
byte för den.
Det var ju aldrig min, eller vår, tanke att skydda Cajander från livet.
Vi ville ge den en chans till bara då boet rasat.
Där hade den inte haft en chans.
Hur som helst så är nog sommarberättelsen om Cajander nog slut här.
Vi kommer knappast att få veta vad som hänt, det är ju så.
Men det har varit lärorika och roliga stunder med den lilla kråkungen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar