...nu vill jag ju än en gång påpeka att jag visserligen bor i Norden,
och visst är jag van med vintrar som känns och märks.
Visst har jag hört de där skämten om den finska sommaren som är
kort och snöfattig.
Men när det sedan på fullaste allvar S N Ö A R när jag kikar ut
ett par veckor innan midsommar har jag lust att bara gasta:
- Vad ÄR detta!???!!!
Bara S L U T A! NU!!!
Jag , eller jag och jag, men snickaren då, om man nu skall hålla sig till sanningen,
håller på och bygger en pergola för sköna sommarkvällar
med gott grillat och härlig samvaro.
Just nu känns det lite svårt att fånga den stämningen hur fantasibegåvad man än är.
Så jag går in och sätter mig och skriver på en kort artikel.
Sätter mig vid ett bord där jag har ryggen mot fönstret.
Ibland behövs det. Att man inte ser.
Efter en stund börjar solen ändå lysa och jag flyttar tillbaka till min
arbetsplats vid fönstret. Där intill har jag en liten kruka med en
sent påkommen frösådd av jätteverbena.
Vet att det inte hinner bli så mycket till blom av dessa i år, men
nämns inte heller bara låta dem dö.
Så jag vårdar dem ömt....
Under glasklockan har plantorna mer eller mindre skött sig själv, så att så där
väldans mycket uppmärksamhet kan jag inte påstå att jag gett "odlingen".
Men nu började jag kika lite närmare.
Och inser att jag minsann har en liten "gökunge" i min frösådd.
Under flera veckor jag jag ömt vårdat en......maskros!
(och några segstartade jätteverbenor då...)
Hahahaha....liksom!
Så där kan det bli.
Bara att rycka på axlarna åt snö i juni och maskrosor i sådden.
För vad kan man?
Går ut i den synnerligen svala (läs iskalla) försommaren
för att mata en liten Cajander-kråka.
Hen växer ju så det knakar och med den mängden mat hen smäller i sig
är det inget som förvånar någon av oss matare.
Under några dagar nu har hen nyfiket pillat på än det ena än det andra med näbben,
så jag testade att lämna maten på stocken framför honom.
Matade några skedar mat i hen innan så att den mest hysteriska hungern lagt sig.
Och ser man på! En kråka kom på hur man plockar upp sin egen mat!
Nu är det bara ett par grejs till som behövs tränas på.
Att hitta mat själv - och att flyga.
Utmaningen fortsätter!
Och vet ni, snön är nästan glömd, och nästan borta och solen skiner igen.
Skön helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar