...från kottarnas rike.
Vinden ligger på, kraftigt. Solen skiner.
Mitt kaffe smakar annorlunda, det gör det alltid här. Måste vara vattnet.
Vattnet som kommer djupt inifrån urberget. Det smakar mer, lite vildare.
Så vill jag tro.
Det drar från dörren, den är inte så tät.
Det fräsande ljudet från vågorna när de vänder på
sig innan de når stranden smyger sig in genom otäta fönster.
Jag vilar i det ljudet.
Blundar och dricker mitt kaffe. Som smakar urberg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar