...med att vara off-line i dagarna tre.
Det gick ju inte speciellt bra alls.
Först bara "måste" jag ladda upp en bild på Facebook med lilla Aida som
verkligen förstår sig på det här med fredagsmys.
Bara hon får andan så kan resten av hunden vara under hur många täcken som helst.
Desto fler, desto bättre...
Så jo, jag skuttade väl in en sväng där på fredagskvällen och bara ja...
...alldeles snabbt bara!
I morse då?
Ja, alltså jag planerar ju en liten 18-årings middag och hela det köret
här endera dagen, så jag bara behövde, absolut snabbt bara, checka upp
en grej från ett recept.
Och när jag nu ändå var inne på nätet så kunde jag lika gärna checka upp ett
par andra saker också.
Ja, men ni hör ju hur det går?!!
Det går inte alls bra. Att vara ouppkopplad.
Jag skulle faktiskt bara svara på ett meddelande på fejan - och det går sååå mycket enklare med
tangentbord än att knäppa på telefonen.
Jag skulle faktiskt bara alldeles snabbt kolla hur lång den där ena
vandringslänken som jag tänkt ta mig an nästa gång är, planera lite tidtabell och så.
Bara alldeles snabbt.
Och när jag nu är "där inne" så kan jag ju checka nyheterna på samma gång.
Så slipper jag se dem på TV sen...
Ja...
...min tanke var väl fin, men det gick nu så där sen i praktiken.
Bara att inse att man, eller jag åtminstone, i praktiken lever med ena tassen
i den verkliga världen, men minst lika mycket har man den andra tassen i den
virtuella världens soppa.
Jag har i och för sig inget emot det. Jag gillar det digitala, så det var inte därför jag ville
ha en paus, utan mest var jag nyfiken på vad som skulle få mig att öppna datorn.
(Ja, någonstans kanske jag tvivlade att jag kunde, eller ens ville, hålla datorn stängd
i tre dygn.)
Men min, synnerligen ovetenskapliga, lilla test gav mig de svaren att de gånger jag valde
att öppna locket var för att
a) kolla upp något, som att slå upp i en bok som jag just nu inte råkade ha.
b) vara i kontakt med någon verklig person som frågade mig något och som jag vill svara.
c) att dela med mig av något jag upplevt.
Som denna situation; vid tiden för morgonförmiddagskaffet hade detta lilla rådjur
smugit sig in i trädgården för att palla lite äpplen.
Bilderna knäppte jag genom fönstret för att inte skrämma iväg råd(d)-djuret
och få det att rusa iväg åt fel håll.
Ett stenkast härifrån har vi Finlands största vägkorsning, så ja...just dit vill man
ju inte att något djur skall ta sin flykt.
Djuret tog dock en sundare riktning och skuttade mot tryggare marker
som finns åt andra hållet från vyn ovan.
Här finns rätt så stora områden med obebyggelse.
Ja, det ordet finns ju inte på riktigt, men området är inte byggt, men inte är det
naturområde heller. Mer som områden som ligger och väntar på...nåt.
Mer hus - förmodligen.
Men än är det igenvuxna åkrar och små skogsgläntor som verkar ge dessa
"vildingar" skydd och livsrum nog.
*
Under sommaren har här funnits en räv med ungar (någonstans).
Ja, förmodligen var det den som tog Cajander - kråkan, ni minns?
Mårdhundar finns här och fasaner. Till och med en vaktel har slagit
sällskap med fasanerna vilket är skoj.
Så hoade kattugglan i granen här precis utanför ett par kvällar sedan.
Såg den när den lyfte och seglade iväg i mörkret.
Och harar...ekorrar...fast de är nästan urbana var som helst.
Men ja, det finns så mycket mer vilt nära inpå här
än när man bor mer på landet, känns det som.
Fast det är ju som med människor...vi är närmare varann.
Djuren här är också närmare oss.
Vill det de eller inte.
*
Och lite så tänker jag om det här med att vara uppkopplad också.
Vi behöver vara det - vill vi det eller inte.
Och precis som de vilda djuren här så anpassar vi oss
och det blir det nya vanliga.
Kanske just därför falerade min tre-dagar-utan-dator-test, för att det
blivit den nya normen. Att det inte är någon medvetet aktiv handling "att gå in på nätet".
För på något sätt är man där hela tiden - kanske via telefonen.
Att man lyfter på locket till sin dator är inte något mer än att man
väljer en annan kanal att "vara där".
Som att ta spårvagnen istället för att gå.
Ja. Jag tror inte jag behöver testa detta fler gånger.
Jag både vill, och tycker om att vara på nätet.
Och jag får svar på så många av mina frågor, så enkelt.
Kanske jag nästa gång skall testa på hur mycket tid det skulle ta
för mig att ta reda på det jag varje dag behöver googla mig fram till på
det sättet man gjorde innan...nätet.
DET kunde bli ett skoj test!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar