SKOGEN OCH SKÄRGÅRDEN KALLAR - ÄN...


...det må nu sen vara att det inte är så många plusgrader som orkar visa sig på termometern.
Längtan dit finns ändå! 

Har några lite mer intensiva dagar här nu, lite klockan runt faktiskt så till slutet av veckan 
har jag samlat åt mig mer skriv- och planeringsjobb som jag lika väl kan göra från stugan! 

Längtar, längtar...


Jo, jag vet ju att hon här kommer att ha just den där lite uttråkade minen medan jag sitter 
och låter fingrarna dansa över tangenterna, koncentrerar mig med en rynka mellan ögonbrynen,
och funderar och tänker och suckar och gör om.

Men vi är där ute i skogen, och när helst jag känner att det behövs en tankepaus
i frisk havsluft, kan vi ta oss ut på en sväng i naturen.




Jag vet inte om jag önskade ha tystnad och stillhet i mitt liv
jämt, att den sortens tystnad skulle bli en norm och min vardag.
Jag tror inte det. Men jag vet inte.

Men jag märker absolut när jag varit i för mycket sorl och det varit för mycket brus en tid.
Då slår "längta-knappen" till naturen på och börjar alarmera.

Efter min utmattning händer det så mycket lättare, fortare och snabbare än innan att 
jag längtar efter, eller behöver det där tysta lugnet. 

Jag försöker vara lyhörd, och efter möjlighet, ordna min tillvaro så att det blir en
balans i mig. Alltid lyckas det ju inte, men försöka duger! 
Och jag vet ju inte om jag någonsin får tillbaka min forna tolerans
för oljud, brus och ståhej.

*

Jag hör ju till de lyckligt lottade som faktiskt både har möjlighet och känner
att jag kan vila ut och ladda mig - och trivs väldigt bra i tystnad. 
Men de som inte gillar tystnad och avskildhet - hur laddar de upp sig när
man bränt sig lite i botten?

När en egenvald tystnad och stilla egentid inte känns naturlig och befriande?
Hur gör man då?

När skog och skärgård inte är ett alternativ?
När inte det fungerar?

Så på det sättet är jag faktiskt glad att jag vickar lite mer över åt det 
introverta hållet, för det är så "enkelt" att ladda upp sig, 
vila ut, andas.
Bara att vara själv. Gärna i lite tystnad, då.
Och det är ju inte så krångligt att få till.


Sådant kan jag fundera på ibland.

Ja. 






Inga kommentarer: