...är det absolut skönaste att få kasta fötterna upp på en stol, medan
man själv sitter på en annan - på behagligt avstånd från den fötterna
befinner sig på, och bara vara!
Jag inser att jag är så där extremt dålig på att fota in action, det vill säga när det
händer kalas-saker. Som när champagnen korkas, eller såsen hämtas till bordet.
När gåvopaket bänds upp.
Kanske beroende på att jag då oftast agerar servitör, underhållare,
arrangör, kock och dekoratör - oftast på en och samma gång.
Ja...man har ju tilldelats en del roller i livet liksom...
(Och grodan på bilden har en alldeles egen historia - kanske jag drar den för er någon vacker dag)
Men här i paketet fanns en liten överraskningspresent för grabben.
Ända sedan vi i juni i år var och fotade på ett närbeläget flygfält för småflygplan
så visste jag.
Vad han skall få till födelsedagsgåva av mig.
Lillungen min är ju inte så där himla bra på det där med att önska sig saker - ting.
Det är faktiskt inget aktivt val han gjort - han bara är sådan.
Och vad sjutton skall man hitta på åt någon som är nöjd med allt han har
(jo, i-landsproblem sannerligen, jag vet...)
när man ändå så innerligt gärna vill ge något att minnas.
Så då kom jag på det!
I det stora paketet gömmer sig minsann två kort av kreditkorts-storlek.
Det ena får man en stillbild- och videofilmning för.
Och för den andra ett fallskärmshopp minsann.
Det finns liksom inte i min värld att jag skulle dokumentera det, själva hoppet,
inte med min höjdskräck! Men jag kan stå på marken och heja på.
Och fota landningen.
Tryggt på jordytan.
Han älskade det!
Så någon gång i vår ser vi honom dala ner från himlen som ett löv.
Och hoppeligen landa lika fint (och tryggt) på marken....
Fly high, my son!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar