...i skogen är nog hackspettarna.
(här den större)
De är bara så tuffa på något vis.
Min absoluta favorit är gråspetten, men den springer man inte
på så ofta, men när man gör så blir jag i alla fall jätteglad!
Vilket i och för sig leder mig genom en skranglig åsnebrygga fram till det här
med att skriva blogg.
Jag har ju hållit på något envist år nu, och på sitt sätt är det ju intressant att se
hur annorlunda bloggen ser ut nu, jämfört med hur den såg ut när jag startade.
Det har säkert mycket med livssituationen man är i. Naturligtvis.
Då i början var det mycket hem, och inredning och tankar kring det.
Helt naturligt - då var jag mitt uppe i det här med ungar, som just börjat skolan,
och tonåring i gymnasiet, hund, gubbe och trädgård, hus...
Och så någonstans där under allt det där låg naturintresset.
Lite som i dvala....väntande på sin tur.
Och nu är det dess tur att få vara lite mer i fokus i mitt liv.
Igen.
Natur är ju inget nytt i mitt liv, det har bara varit lite...avstängt en tid.
Och det märks ju onekligen och tvivellöst också här på bloggen.
Just de här inläggen med inredning och hus och hem och så, ja de har blivit lite glest mellan dem.
Det är inget aktivt val - verkligen inte. Jag uppelever ju fortfarande att även den
biten är viktig för mig. Bara att den får ta lite mindre utrymme bara.
I min vardag, i mina tankar, i min blogg.
I det hur jag är och lever just nu.
Vilket leder mig om möjligt ännu mer stapplande till följande åsnebrygga.
Rött och vitt på hackspetten leder mig smidigt och elegant till JUL.
Ja, jag köpte årets första jultidning idag.
Även om jag tänkte att NU REDAN, men ja...
Även om jag tänkte att i år skall jag inte bli så där tokJULtokig, men ja...
Få se hur det slutar?
Årets första jultidningen ligger rödlysande och grann på mitt arbetsbord och väntar.
Jag har väntat på att börja bläddra i den tills rätt tidpunkt.
Det är lugnt och skönt i huset, ljusen är tända,
och disken undanstädad.
Och ack o ve för den som vågar närma sig min JULtidning före mig.
Jag blir nog som en argsint hackspett då.
Skrämmer lätt iväg även en större inkräktare.
Jag gillar nog dem, hackspettarna.
Och så är de lite JULröda på sina ställen. Och det är ju ett plus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar