EN FÖRSTA DOFT AV VINTER...


Ibland tänker jag att i en annan tid, i en annan värld hade jag velat vara
shaman, klokgumma, kanske till och med häxa. Eller nja, dem brukade det gå tokigt för
så kanske bäst att nöja sig med klokgumma.

Idag när jag plockade undan utemöbler, krattor och spadar, kände jag plötsligt vintern.
Det är något som anas i vinden. 

Jag känner det i mina näshår 
(ja...hahhahaha...det är så, vår kvarleva av morrhår?)

Det är inte bara att det blir kallare, för egentligen har temperaturen varit densamma
en tid nu, men det är något i det som vinden hämtar med sig.

Här blåser ostanvind idag. Det är inte så ofta det blåser från det hållet här, tycker jag.
Som en hund vittrar jag att något är annorlunda.




Slänger ut lite nötter från halvtomma påsar. Allt ids jag inte bära hem, 
och att spara på dem till våren är ingen idé.

Vips är nötskrikan där och plockar krävan full, 
flyger iväg. Kanske gömmer den nötterna någonstans i skogen, för 
strax är den tillbaka igen och fyller på. 

Vi bäddar för vintern båda två.

Jag fyller lidret med saker för nästa sommar. 
Den fyller sina gömmor med mat, åt sig själv eller andra.

*

Jag går in, kikar i skafferiet och märker att där finns mysli som blivit 
överårigt, lite andra frön, sådant.

Jag bjuder på skafferitömning.

Och känner hur vintern faktiskt är där bakom knuten.
För jag känner det i mina näshår.






Inga kommentarer: