NÄR DET VAR SOM VÄRST...

...eller överraskningar på vägen. Vilket som.

Renoveringsberättelse del 1 börjar här:

Det var så att jag i min naivitet tänkte att jag skulle flytta in i lugn och ro (muahahahahahaaa) och sedan med ro och eftertanke fundera ut vad, och på vilket sätt jag skulle renovera lägenheten så den skulle bli som jag ville.

Vad jag tyckte om i lägenheten var rymden, ljuset (på södersidan) och öppenheten. 

Vad jag inte tyckte om var de inbyggda garderoberna från 1994 då ekfeik var inochpop. Jag klarar inte av feik - om det inte är frågan om feik jag kan leva med (återkommer till det...). Men inbyggda ekfeik garderober platsar inte i den kategorin.

Jag utnyttjade mitt och andra kontaktnät till max och fick ett par killar att komma och riva ner denna styggelse till garderob en knapp vecka innan jag skulle flytta in. Då tänkte jag ännu att jag skulle kunna leva med det gamla golvet som klassades till jag-kan-leva-med-detta---men-bara-en-tid.

När sedan garderoberna var utrivna visade det sig att det 

SAKNADES GOLV UNDER SKÅPEN.

Vem, vem VEM, bygger så???

Snabbt var mitt dilemma om när golven skulle göras om löst.

Alldeles tydligt var det så att jag skulle göra om dem NU. Innan jag flyttade in om en vecka. En knapp vecka. 

Tack och lov har min äldre om möjligt ett ännu bättre kontaktnät än jag och kunde trolla fram en snickare på nolltid som lovade lägga nytt golv åt mig innan flyttlasset kom.

Detta var överraskning nr. 1.

Överraskning nr. 2 kom när köks"halvön" som stack ut från väggen som en vilsen blindtarm togs bort. Ja, jag behöver knappast upplysa er om att även under den saknades det golvmaterial.

Det gjorde det.

Och så saknades det tapet - också.

Inte för att jag på något vis sörjde tapeterna, de skulle ändå veck, men jag hade (även här) tänkt mig en lite mildare takt på renoveringen än vad som nu skissades upp för mig...

- Jaha,jaha, hummade jag när det saknades både golv- och vägg material lite här och där...

Det var vid den här tiden som lillungen och jag diskuterade det här med vilket  träd man skulle vara - om man nu skulle måsta vara ett träd. 

Lillungen tyckte att jag skulle vara en björk.

- Den är liksom alltid så där lugn, var hans motivation.

Hahahahahaaa....lugn, jo jag tackar.

Skulle jag just då träffat personen som kommit på den brillianta idén att skippa golv lite här och där så skulle jag minsann varit allt annat än lugn. 

Jag lovar!

Jag skulle ha förvandlat mig till en tornadodrabbad taggig en (busken, ni vet) på två röda sekunder.

Inte nog med det...

Jag visste redan ganska tidigt att jag inte vill ha övre skåp i mitt kök. Det är ett sådant där U-kök. Inte att förväxla med samma tanke som i U-land, utan mer formen liksom.

Jag hade tänkt att jag skulle ha kunnat ha kvar de gamla kaklen, i alla fall en tid, men tydligen hade den samma ansvariga mästaren som skippat golvmaterial under skåpen, tapet bakom skåpen också tyckt att det är helt på sin plats att lägga kaklen så där på ett ungenfär där i överkanten.

-Eh....det blir ju snyggt det här? Att lägga öppna hyllor ovanför? Förtjusande?!!

Jag menar, det måste ha varit väldigt, väldigt, få får i den hagen hos den vars beslut allt detta var...

Inte många indianer i kanoten, väldigt glest med mumintroll i Mumindalen.

*suck*

Så en rätt utdragen tid levde vi med skafferiet uppradat på köksbordet. 

Mat, leksaker och verktyg i en salig blandning.

Det fanns onekligen stunder då jag bara längtade mig sönder efter ordning och skönhet.

Den vackra flaskan med härligt, väldoftande diskmedel hjälper lite, men klarar liksom inte av att ensam skapa rätt stämning i köket...

Oj, jisses...bilden får mig att minnas de svettiga kvällar jag stod och knackade loss kakel efter kakel.

Där hade man inte sparat på krutet minsann. De satt fast som urberget.

Faktiskt så bra att då jag knackade loss kaklen så hände det sig att jag fick en rejäl bit gips-skiva med.

Kan ni gissa vem som sedan blev tvungen att förnya gips-skivorna i köket eftersom de såg ut som om de varit med om ett inbördeskrig. Minst.

Och jag var ändå försiktig när jag knackade loss dem! 

Och sedan hade vi taket...

Tror ni att det var målat där alla dessa inbyggda skåp varit?

Nå, näää....

Gissa om det var ens spacklat, ens grundgjort på något sätt. 

Nå, näää...

För att spara på fem minuters arbete då, så har man skippat allt grundarbete där man kunnat.

Till slut orkade jag inte bli upprörd utav alla överraskningar, 

utan tog snällt till pensel och roller och målade...och spacklade...och målade igen.

Ringde hantverkare som kunde ta över där mitt kunnande tog slut.

Så här efteråt känns det roande, men just då när man står där mitt i allt - då är det så där lagom roligt!

Allt detta onödiga jobb, bara för att någon slarvat - eller inte behövt göra det där lilla extra.

Jag måste medge, ibland blev det bara för mycket, och jag stal mig några renoveringsfria dagar nu och då på stugan. 

Med havet och skogen och tystnaden, som fick mig tillbaka till mitt lugna björkväsen igen.

Men nu tusen jävlar är jag på vinst när det gäller projektet lägenhet.

Yabadabadooo!