...nu börjar det vara dags. Att ge sig ut på jakt. och nu talar jag inte om älgar eller hjortar. Den jakten får någon annan ta hand om.På sin höjd kan jag försöka jaga dem med kamera, men det är de inte alla gånger så samarbetsvilliga till...
Näe, jag talar om en jakt efter allt det där extra, lilla, roliga, gamla, skabbiga, vackra till hemmet.
Belöningen som kommer efter att man renoverat. Att man slipat, målat och gnott på.
Nu börjar det roliga!
Sniffade runt lite på nätauktioner en kväll när lugnet hade lagt sig i stugan.
Hmmm...Kanske den? Kanske inte?
Gjorde några anbud men hittade inget som jag-bara-måste-ha, så anbuden blev därefter.
Jag vet på ett ungenfär vad jag är ute efter, men man vet ju inte alltid var man stöter på det. Om man gör det och om man vinner budgivningen.
Det är ju detta som är så himla skoj!
Visst kan besvikelsen svida om någon annan ropar högre än man själv valt som smärtgräns.
Men desto större är glädjen sedan när man själv har givit det högsta anbudet och det plingar till i mailboxen.
Ja ni vet, jag behöver knappast beskriva den känslan :)
Men jag har inte bråttom, nu ger jag mig ut på jakt med god tid. Tid finns, tålamodet kan det ändå vara lite si som så med. Inte min grundläggning precis.
Det är kanske den svagaste länken här i min jaktplan.Att ha tålamod.
Men jag skall försöka tänka att jag inte behöver få precis allt färdigt j u s t n u.
Inte när jag nu har det allra värsta renoverings skedet bakom mig.
Eller nästan bakom mig, lite finns kvar att göra...så i väntan på att Fyndet eller Fynden skall dyka upp framför mig, antingen i virtuell form eller helt konkret i ett loppis, på en auktion, så kan jag ju alltid roa mig att måla om Den Fulaste av Trappor.
Missionen Eliminera Furutrappan skall inledas -
för den har jag inte varken tålamod eller lust att se på en endaste vecka till.
Huuu, ryser bara jag tänker på den som den är nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar