...har plockats fram på bordet i vardagsrummet. Dessa har sin givna plats, liksom böckerna som startade min kärlek till fransk inredning, dansk-fransk inredning, Shabby Chic, you name it. Kärt barn har många namn.
Jag tröttnar inte att tumma på dessa böcker lite nu och då. Många böcker i samma stil har utkommit sedan dessa, men för mig är de här ändå de som får mig att spinna inombords.
Som får mig att sucka av välbehag, när mitt behov av att titta på vackra ting gör sig hörd.
Ändå har det varit intressant att märka hur huset, hemmet, ändå har sin egna vilja. Mycket av det jag hade innan, i det lilla, gamla gula huset, har fått följa med. Endel saker har hittat sin plats, endel kommer inte alls att passa in och får fortsätta förgylla vardagen hos någon annan.
Jag kan inte förklara det med att jag skulle ha ändrat smak, men det är som om väggarna talade till mig om hur de vill ha det.
Okej, det där lät lite att ta i...hahahaa, men ni förstår vad jag menar.
Mitt förra hem var en romantisk liten villa med sneda väggar och handblåst fönsterglas. Trägolv.
Nu har vi landat i en lägenhet med raka väggar, ganska modern, trots sina spröjsade fönster och det mesta av möbler och sådant har jag behålligt, inte skaffat så mycket nytt. Men, men...
Det är inte bara lägenheten som är ny, familjen är det också. Från att ha varit en fyrapersoners familj, barn och vuxna, hundar och katter i en mysröra är vi nu mamma och tonåringsgrabben.
(Ja, hund och katt då, men de hör liksom alltid till...)
Och det känns som om det vill komma in lite grövre ting i allt det skira romantiska som var härskande i mitt hem innan. Lägenheten har talat liksom.
Ändå kommer jag aldrig (farligt ord) att överge denhär inredningsstilen.
Jag har bara upptäckt nya nyanser i den. Och det är så det är när det är som bäst.
Man upptäcker nytt och känner in vad som passar.
Kanske det allra bästa med att vara en inredningstoka?
(Och jo, jag loooovar - snart kommer det före och efterbilder, men som den skarpsynte kan ana på den första bilden så finns det lite bokhögar här och där, en vilsen spegel och ja, ett och annat som undgick loppisödet i lördags.)
Men pynta vardagsrumsbordet - det måste man ju?!!!
Ha en riktigt skön vecka nu alla!
kram på er!
M.
2 kommentarer:
Oh! VARFÖR loppis när dina stackars gamla saker kunde ha fått ett hem hos MIG??! ;)
Men jag håller med dig: det är också huset/lägenheten som bestämmer stilen. Vänd på tårtan; hur stilrent du än skulle möblera ett gammalt hus med hypermoderna möbler, så skulle det ändå kännas avigt.
//M
Halloj! Ja man måste "känna in" ett tag förstår precis vad du menar...
Ha en fin vecka du med! Kram Annica.
Skicka en kommentar