...eller så inte!
Jag älskar att tjata om att ta det lugnt, njuta av nuet, ta vara på stunden, tugga långsamt.
Ta lite modell av katten liksom.
Ni vet, vakna långsamt, sträcka på sig.
...eller så inte!
Idag var en sådan dag då jag inte kan påstå att jag skulle levat efter min mantra.
Vaknade av att det var konstigt ljust. Alldeles för ljust för att vara tisdagsmorgon. Det tar en stund innan reptilhjärnan tar in infot. Sedan stirrar man med sina kameleontögon på klockan som inte riktigt vill fokusera som de borde.
07.48
När poletten äntligen faller ner och man f ö r s t å r vad man ser ger man till värsta Kalle Anka tjut.
Shit, shit, shit....
Inte idag!
Nej, nej, nej, neeeej.
Rusar upp, slänger på kaffet som man vet att man inte hinner dricka, kastar in lite torrfoder i diverse djurs matkoppar, svischar ut hunden på bakgården, ryter VAAAAKNAAA i sonens öra och får honom i ett tillstånd av sällan skådad yrhet.
Borstar hårman, skurar tänder, klär på sig och plockar fram frukost i ett tempo som skulle få vilken härdad brandman som helst att blekna av avund.
8.00 kastar jag mig bakom bilratten för att köra mina 70 km till jobbet. 8.30 borde jag vara där för att hinna förbereda ett framförande som jag lovat framföra 08.45.
Kaffebehovet är otillfredställt och halvvägs till jobbet ringer jag sonen för att be honom kolla att jag verkligen tog in hunden från bakgården.
Har inte riktigt koll på om jag verkligen gjorde det.
Susar vidare och lyckas undvika alla hastighetskamerorna (ni vet dessa plåtpaparazzin) som skall hålla ordning på alla fartdårar...
Kastar mig in på kontoret 08.35, rafsar åt mig lite papper som behövs, hoppas vid gud att någon snäll människa har kokat kaffe. Påminner mig att jag skall överösa den personen med lovord hela dagen.
8.45 har jag lyckats kasta i mig kaffet och försöker mig på konststycket att ge ett redigt intryck av mig och det jag vill säga.
Hoppas någon gick på det....hahahaaa...
Sen rullar dagen på, och innan man vet ordet av så är det dags att styra hemåt.
Via matbutiken, och så i sista minuten kasta sig in i en elgrunkebutik för att skaffa födisgåva till lillungen, fixa middag, ut med hunden, hjälpa till med läxor, förhöra inför prov. Duscha. Skriva lista på what-to-do till elektrikern som kommer i morgon bitti (07.15). Betala räkningar och svara på mail. Flytta lite möbler som står och trängs i tamburen.
Slowliving?
Inte just idag, hur gärna man än skulle vilja...
...men nu tänker jag ändå göra som katten. Kasta mig på sidan (i soffan faktiskt, inte på matbordet dock), spreta med tårna och glo på något ovidkommande på tv en stund tills pulsen lagt sig och ögonlocken inte längre kan stå emot jordens dragningskraft.
Ja, kanske jag nämnde att jag ogillar att försova mig?
2 kommentarer:
Att försova sig är det VÄRSTA!! Min taktik brukar innehålla omkringspring i kalsonger, med en kaffekopp i handen, och så för jag ett ljud som bara ett lidande djur för.
Idag har jag också ett framförande, och i skräcken att inte vakna i tid har jag vaknat kl 5 av mig själv. Det räddar inte heller dagen, precis!
//M
Oj så roligt jag haft, skrattat högt och fnissat, en underbar beskrivning som vi flesta känner igen oss i! Sist, men inte minst, katten med tårna! Gapskratt!!
/Cia
Skicka en kommentar