....eller jag vet ju. Och alla ni som någon gång bott
och renoverat, eller kanske bara gått förbi ett gammalt hus.
Ni vet.
Man börjar med att skrapa lite på ytan på något alldeles smått som kanske
borde fixas till lite.
Som här på Bokulla.
Verandafönstret var i ett eländigt skick, och skickades redan
för en månad sedan till en glasmästare för att restaureras.
Nå, så börjar man titta på de övriga fönstren "med de ögonen",
pilla lite på kittet i bågarna och så sker det där som alltid sker med
gamla hus.
En liten renovering sväller som en bulladeg!
Huset skall ju målas om, verandan få nytt plåttak,
så man bara inte kan lämna fönstren ogjorda.
Så nu har en hel del fler fönster än ursprungligen tänkt en lapp med
dess egna plats.
För gamla fönster har den envisa sidan att de verkligen bara passar på samma plats som
de alltid varit på .
Lite som riktigt gamla skrivbord. Ta ut alla lådorna, blanda om
och försök få dem att passa igen, på millimetern.
Det tar en stund innan man testat alla olika alternativ.
Har man fått sju lådor på plats och tror att man rott i land med det,
så kan man ge sig i backen på att den åttonde lådan inte passar.
Alltså är någon av de övriga sju lådorna lite för glapp.
Och så gör man OM allt igen.
Det här misstaget gör man bara en gång i sitt liv.
Jag lovar.
Gamla skrivbordslådor eller fönster. Samma sak.
De Skall Numreras
så fort man ens tänker på att ta dem från sin plats.
Så ja, nu är husets alla fönster pyntade med platskoder som vem som helst förstår.
Först hade jag tänkt mig en förkortad version som
S (söder) U (uppe) V (vänster)
Men så vet jag ju med mig själv att när fönstren kommer tillbaka om
en månad eller så, så har jag gladeligen glömt hur jag tänkte med mina förkortningar en
dag i maj.
Så jag blev lite übertydlig i mina lappar - men hey, bättre så!
Snyggaste silverpresenningen i byn - eller hur?
Här skall det minsann komma nytt plåttak och nya regnrännor och
öppna upp gamla luftningshål
och nästa vinter är fukten på verandafönstren ett minne blott.
Dit ryker antagligen en del av vinterns isrosor på fönsterrutorna också.
De är galet fina och jag beundrade dem många gånger senaste vinter,
men hela verandan och de restaurerade bågarna mår så mycket bättre i bra ventilation.
Och målställningen, ja den står där inbjudande och lockande och
bara inväntar ivriga målare.
Hugad? Nån?
Jaha....inte det?
Mårbackan står där inne på verandan än och sträcker sina blad mot...plasten.
Men snart, snart är de vackra, renoverade fönstren tillbaka och på plats.
Det är ju DEN tanken som håller en renoverare i sina sinnes fulla bruk.
SEN när allt är klart - då är det så FINT!
Ni vet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar