PÅ MÅNGA PLAN TACKSAM...

...över alla mina hårbollar som kommit och gått i mitt liv under en hel ränna av år.

Oftast har de varit både friska och rätt så olycks-obenägna vilket 

jag känner ytterligare en djup tacksamhet för. 

Medan jag var på arbetsresa och kombinerade den med att övernatta

på stugan några dagar så hände något Myrra.

När jag och lillungen kom hem kom hon minsann emot som hon alltid brukar 

men ändå något dämpad.

Jag märkte inte på direkten något annat än att hon var mindre kelig än hon brukade,

men tänkte inte så mycket på det. 

Mannen hade ju varit hemma så ensam hade hon då inte varit.

En minut senare hojtar lillungen till:

- Allt är inte okej med Myrra nu. 

Svansen bara hänger och hon verkar ha ont i ryggen.

Då såg jag det också. Allt var inte okej med Myrra. Inte närapå.

*

Slängde in väskor och kassar på verandan, ryckte upp datorn och 

kollade närmaste nattöppna veterinärjour.

Och så bar det iväg dit. 

Röntgen bekräftade det som jag redan anade. Svansen var bruten och 

det på ett riktigt knepigt ställe - ur kattens synvinkel.

Svansens kotor går ju en bra bit in mot bäckenet och ryggraden och

tyvärr var frakturen just där. 

Ett nytt besök hos en ortoped idag bekräftade nattens aningar.

Själva brottet är småknepigt (och rätt så dyrt) att operera. 

Och det stora problemet är inte 

själva frakturen utan det om olyckan också skadat nerverna som 

finns där, och om, så i vilken utsträckning?

Vad som hänt så vet vi ju inte.

Skadan tyder på att hon antingen fastnat någonstans och för att komma loss 

skadat sig. Små delar av pälsen har också lossnat på ett par ställen, 

vilket kan tyda på den sortens skada.

 Eller så har hon klättrat upp någonstans och tappat greppet, hasat okontrollerat ner

och skadat sig i fallet. De upprivna klorna skvallrar om något sådant.

Eller så har hon precis hunnit undan en bil, medan svansen inte gjort det

och svansens fraktur beror på det. 

Vi vet inte. Kan bara gissa.

Katten vet men den tiger.

*

Nu följer vi upp läget.

Kan hon hålla sig. Lyckas lilla- och stora lyckan?

Har nerverna tagit skada?

Eller är det "bara" en nasty svansfraktur?

Förmodligen kommer hon inte att få tillbaka vare sig känsel

eller rörelseförmåga i svansen, så en amputation av svansen

blir nog aktuellt om alla nervbanor och dess funktioner verkar okej.

Det vet vi inte än, återstår att se.

Så här är vi nu, delande samma korgstol. 

Katten med utsträckta ben och jag sittande på yttersta kanten.

Hon buffar mig sakta i armbågen då jag tittar på henne.

Jag smeker henne sakta i pannan och säger lite lotsas strängt:

- Nu om någonsin är det mycket på spel i ett litet skitlass - och dessutom helst på rätt plats.

Hoppas hon förstår vad jag menar.

Jag skulle inte vilja förlora henne än.

Hon är så jvla fin!

Min katta. 

Min Myrra. 

Henne som jag är så tacksam över.

Nu hoppas vi på det bästa.