EN BLEK SOL

Vaknade i morse till något ovanligt. Solen lyste in på mig, ryckte mig i ögonlocken och viskade "Upp med dig"! Men jag lyssnade inte, utan valde att bli kvar och njuta av denna bristvara.

Blev kvar där i solskenet och lyssnade hur huset sakta vaknade. På en halvtimme förändrades huset från total tystnad till vardagligt stök.

Hunden kravlade sig upp från sin korg, det knarrar och har sig...både i korgen och i min ålderstigna hund...;)

Gubben pysslade på därnere. Kokar han kaffe?Te? Jag kan höra kryckornas dämpade dunsar när han tar sig fram. Lillungen har tydligen varit vaken en längre stund - han har pysslat på med sitt i rummet intill, men nu hör jag ytterdörren - en kompis traskar in här. Ljudet av barn ökar. Så är det lite dämpat ännu en stund men sedan hörs det mörkare pojkröster. Äldre grabben och hans kompis som sovit över ramlar in i köket, det grävs i lådor, brödpåsarna prasslar, kylskåpsdörren går.

Känner mig nästan lite som om jag såg allt detta utifrån när jag ligger där och lyssnar.

Tåget kör förbi, och det skakar till lite i huset - väggarna knarrar svagt. I sjuttio år har tåget kört förbi mitt lilla hus. Sjuttio jular har firats i huset. Dryga 25500 gånger har detta lilla hus vaknat till en ny dag.

Jag kliver upp och tar itu med lite sånt som måste göras denna lördag i gränslandet mellan helg och vardag.
Och solen skiner!
Kram på er! M.