SJÄLVSTÄNDIGHET OCH TRADITIONER

Finland firar idag. 91 år fyller hon, Finland. Jämför man med rågrannarna våra är hon ju fortfarande bara en ung jänta. Ändå firas hon ofta som en ärevördig tant på nåt sätt. Det har var dämpat och högtidligt så länge jag kan minnas. Inte ens snapsen till maten som gärna skall intas som en sk."Mannerheimare" (råge på glaset, och så får man inte spilla en endaste droppe, botten upp) tycks nämvärt påverka högtidligheten. Och det är lite så det skall vara, för det har alltid varit en så - en tradition! Vi brukar också ha en lite högtidligare middag hemma hos oss på självständighetsdagen, och det är faktiskt enda gången på året jag tar en snaps (och då blir det en med råge på för säkerhets skull -hehe). Och så blir jag lite högtidlig och fosterländsk jag med;).




Ikväll blir det ingen middag alls. Gubben ligger ju på sjukhuset (honom är det förresten ingen fara med, han har jättemysiga rumskompisar - jag åkte till sjukhuset för att hälsa på honom: Det var inget som helst fel på mig när jag gick in i rummet, men jag hade ont i magen när jag gick ut... så vi skrattade! Gubben i sängen brevid var en riktig vitsautomatkulspruta! ) Men nu spårar jag visst ut igen...
Ingen självständighetsmiddag alltså i år. Son nr 1. skall ut och festa med sina kompisar - och fira självständigheten. Något får mig att tro att det inte blir såååå högtidligt ;)
Och egentligen är det ju precis så det skall vara! Traditioner är bra och jag gillar traditioner, men de skall också kunna brytas och bytas!

Respekten för dem som kämpat för Finland, den finns nog där ändå...(Better be, min pappa och svärfar var en av dem...)

Så jag tänker sitta hemma och mysa och fira med en glögg och tända ljus.

På tal om glögg och traditioner, så var jag igår på en glöggfest (som också har blivit en tradition;)) och eftersom jag är urusel på att gå omkring och småmingla så hittade jag mig ganska fort försjunken i en intressant diskussion om jultraditioner - och måsten.

Det var ganska intressant för de allra flesta gillar julen skarpt och allt som hör till...MEN väldigt många sa också att trots att de tycker att dessa FannyochAlexanderjularna är en drömbild om hur jularna skall se ut, och många av mina vänner firar faktiskt riktiga FannyochAlexanderjular så var det ändå många som under kvällen "erkände" att det kan bli för mycket av det goda, och att det de helst vill göra på julen är "att bara vara".

Är det vår stressiga vardagstakt som gör att vi längtar efter att göra om jultraditionerna? Eller i allafall rensa i jultraditionsröran? Lite Christmas-downshifting?

Jag tror jag skall roa mig denna självständighetskväll med att gå igenom mina jultraditioner, vända och vrida på dem, och se vilka jag kan skippa och vilka jag aldrig någonsin avstår ifrån! Fast att tassa runt hos er och se vilka fantastiska julförberedelser som pågår i alla stugor gör inte saken lättare *fniss*, men jag är gudskelov i den åldern redan att jag skakat en massa måsten av mig och kan bara njuta av allt det vackra ni gör utan att känna det minsta behov av att vara superduktig själv;)

Ha en skön kväll alla! Och en stor och hjärtlig kram till er som tassar in här. Jag bjuder gärna på en glögg!

M.

3 kommentarer:

Home No.1 sa...

Hej tackar för glögginbjudan, kan ta en liten klunk och låtsas att den är från dig*ler* mmmm...gott!
På tal om snaps så tar jag den endast 2 ggr/år midsommar och julafton då till sillen ingen snapsvisa utan bara "titta taket" =botten upp,detskasägas med finsk brytning dessutom typ finlandssvenka=)Kram på dig hoppas dinstore grabb tar det lite lugnt med att titta i taket vilket jag även hoppas att min tös gör i kväll!

Home No.1 sa...

herregud jag tror jag själv har "tittat i taket" med glöggen kan ju inte stava längre!

annashusidingtuna sa...

Jag tycker att julen handlar om att vara tillsammans.

Jag julpiffar tidigt här hemma för att vekligen ha tid när det facktiskt är jul att kunna ta det lungt.

Vi firar alltid hemma, skulle aldrig åka land och rike kring med barnen som så många gör på julafton, vill man vara med oss på julafton så är man välkommet hem till oss, släkten kan man träffa ngn annan dag än just julafton.

För några år sedan sa min man på julafton: det här är nog årets lugnaste dag!
Jag svarade: Fattar du att för resten av världen så är det här den dag då stressen briserar?
Vi begrundade det hela och kom fram till att vi har ett julupplägg som passar oss jättebra och det är det viktigaste tycker jag.
Kram Anna