Emellanåt får jag möjligheten att hänga med de där
som på riktigt kan sina fåglar på sina fem fingrar.
De där personerna som brinner för fåglar, och för natur i allmänhet,
nämligen ringmärkarna.
Här har vi en kattuggle-holk som borde ha innevånare.
Holken är ca 15 meter upp i en gran och dit upp klättrar Christer, ringmärkaren.
Han hojtar att vyerna däruppifrån är fantastiska.
Och det är de säkert om man inte som jag lider av
höjdskräck och skulle ha avsvimnad ramlat ner från granen
redan vid 4 meters höjd!
På det sättet är jag en riktigt mes.
Än vet vi inte om det finns ungar i holken, och om det finns.
Hur många?
Nere på marken står jag och kikar uppåt.
Åh, där är den, den första ungen. En liten ugglekille.
Som precis skall få sin ring om foten.
När man ringmärker kattuggla och slaguggla skall man vara beredd på
att mammauggla minsann inte tycker att det är okej att komma och
pilla på ungarna, även om syftet är hur välmenade som helst!
Hon anfaller som en tok.
Tyst och överraskande och hårt och skoningslöst slår hon till.
Mössa, huva, skyddsglasögon och till och med hjälm
är ingen överdrift alls!
i en liknande situation.
Killen på bilden berättade hur han engång för länge sedan
som ung oerfaren ringmärkare blev anfallen av en slaguggla vid
ringmärkning. Då hade han gått till boet utan skydd på huvudet
och ugglan hade kommit tyst som en skugga
- vilket de gör -
och anfallit honom i bakhuvudet.
Det hade varit en ordentlig smäll, och såret hade blött rejält.
Men under många år kliade och värkte såret till och ifrån och
nästan ett årtionde senare kom det sig att en läkare ville
ta en närmare titt på vad som förorsakade symptomen och
opererade upp stället där smällen hade tagit.
Och till allas förvåning hittades en inkapslad bit av en
slagugglas klo under huden, stor som en mandel.
Så där på morsdagsaftonen kan man bara påminnas om att:
Don't mess with a mother.
Den här gången höll sig både mor och far på avstånd
och även unge nummer två, en tjej, fick sin ring om foten
och fick posera fint för fotografen.
Så fina!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar