I går kväll gick jag en sväng i skogen vid skymningen.
Jag är riktigt kass på att känna igen fåglar på sin sång, så tänkte att jag skulle
öva upp mig lite. Det gick väl sådär.
Som det så ofta händer när jag går i skogen så går
jag plötsligt helt i egna tankar och vad inte speciellt
fokuserad på vem som kvittrade i träden omkring.
Kanske för att det inte var så mycket kvitter ändå.
Tack för det kalla vår!
*
Skulle precis vända hemåt för det hade blivit ordentligt skumt i granskogen.
Så plötsligt står den där framför mig och knäpper med öronen.
Älgen.
En stund stod vi och glodde på varandra, innan den
lugnt vände rumpan åt mig och förvann in bland granarna.
Jag gick hem.
Det var ett trevligt möte!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar