Morsdag.
Till att börja med så hör jag till dem som inte är så där hyper-morsdags-firare.
Har aldrig varit. Min egen mamma var väl inte heller sådan.
Hon tyckte väl mest att vara mamma är - ja att vara mamma.
Och så behövs det kanske inte så himla mycket konfetti över det?
Och hon var en jädrans fin mamma - på alla sätt och vis.
Själv har jag klämt fram ett par riktigt fina pojkar till världen
och jag är löjligt glad och tacksam att få vara deras mamma.
Ja, ni vet - man känner ju så.
Gubben kom ihåg med rosor, en för varje karl i mitt liv - tydligen ;)
Jag älskade ju tiden då ungarna var små och kom hem med de
mest lustiga morsdags-alster från dagis och skola.
Men nu är de vuxna och jag tycker jag har kommit en bra bit på livets väg.
Mina ungar är 18 och 27.
Medan jag pysslade på i trädgården och klippte och grävde, rensade och röjde
kom jag på att jag minsann har en flaska skumpa i kylen och passade på att
bjuda min svärmor på ett glas bubbel.
Och när vi satt där och skålade insåg jag att hon minsann firar sin
s j u t t i o n d e morsdag.
Hon har precis varit mamma till någon
i s j u t t i o år!
Hon var lika gammal som jag då hon fick sin förstfödde.
Plötsligt känns mina 27 år som mamma rätt fjuttiga....
Eller ja, liksom att en bara kommit en liten bit på väg.
Och vi skålar för våra ungar.
På morsdag.
Jag rensar och gräver vidare i trädgården.
Klipper nässlor och sår sallad.
Det är sådant man gör på en solig morsdag.
Minns mina barndoms morsdagar, det var ofta trädgårdspyssel som gällde.
Min egen mamma älskade blommor.
Jag är uppvuxen bland prunkande blommor trots att min
barndomsträdgård bestod långt av berg.
Men så hette stället också Bergudd.
Det säger en del, eller hur?
Där växte rosor, och nässlor.
Precis som det skall göra i alla trädgårdar där näring och kärlek finns.
Att vårda en trädgård är lite som moderskap.
Man gör det bästa man kan.
Tar till knix och knep, pysslar och vårdar.
Ansar och gödslar.
Och så får man se hur långt det räcker.
Oftast blir det riktigt bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar