Is this the day?
Jag funderar ibland på människor som gör stora
förändringar
i sitt liv, nu tänker jag inte på att hoppa på
tåget och resa runt jorden i tre år, skilja
sig och sälja sina barn eller sådant.
Utan förändringar som egentligen bara berör en
själv? När är det den första dagen för
resten av sitt liv, ni vet?
Ibland kommer jag på mig själv att sakna
något jag en gång var och undra när
jag tappade bort den delen?
Nu skulle det ju vara rysligt enkelt om jag
var helt på det klara vilken den del är som
jag tror mig tappat bort, men det gör jag inte.
Jag vet inte ens om det är en stor eller
liten del. Men något fattas.
Det här låter ju nu lite dramatiskt, vilket det
inte egentligen är utan mer en liten insikt
i torsdagsmorgonen bara. Möjligen faktiskt en mer
ytlig insikt än det ger skenet av och ändå djup
på sitt sätt. Jag skall försöka reda ut mina tankar.
Igår var jag med lillungen och köpte lite
kläder åt honom. Han är inget stort modelejon,
mest som karlar ibland är, skyr butiker som pesten.
Nå, det här har inget med honom att göra
egentligen utan mer det att då jag i min vardag
är omgiven av personer som undviker shoppande
så långt det går, så har jag kanske
smittats av samma avoghet.
Kanske jag också helt medvetet valt bort det,
för ett par år sedan körde jag ett halv års köpstopp,
det gav insikter om mitt egna köpbeteende då.
Och så vill jag ju så gärna tänka på mig
själv som en ansvarsfull konsument.
Men.
Samtidigt är jag väl som människor är mest,
gillar att komma hem med något snyggt att ha
på sig nu och då. Lite fåfäng så där.
Bara att just den biten har det blivit
mindre av på den senaste tiden,
lite omedvetet, och av olika orsaker.
Det är ju onekligen aningen knepigt att
komma hem med något skoj att klä sig
i om man aldrig kommit iväg, eller hur?
Och sedan är det ett faktum att på
den andra sidan av 50-strecket så har
kombinationen med lite segare ämnesomsättning
och lite mer tid för god mat fått mina
kroppskurvor att ja - eh - släta ut sig lite grann,
eller kanske mer smeta ut sig.
Det är inte riktigt lika skoj med nytt
när man känns annorlunda än förr.
Förändringen behöver inte ens vara jättestor,
men den känns - och syns.
Och vips har jag en orsak till att schava runt i
någon gammal tröja ett tag till.
Vilket ju ur miljösynvinkel är hur bra som helst,
men ändå?
Jag tror kanhända min lilla borttappade bit
heter fåfänga. Eller en av de små bitarna.
Jag skall känna efter om det möjligen finns fler?
Fåfänga har knappast aldrig varit en speciellt
stor del av mig, men nu känns det som om jag
verkligen förlagt den någonstans ett bra tag nu,
och tammetusan om jag inte saknar den lite?
Tänk om det idag är den dagen att göra något
åt det? Kanske inte en så stor förändring,
men ta tillbaka lite av det man en gång var.
Jag tror att this is the day.
En helt vanlig torsdag.
Någontings första dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar