IS THIS THE DAY...


Is this the day?
Jag funderar ibland på människor som gör stora 
förändringar 
i sitt liv, nu tänker jag inte på att hoppa på 
tåget och resa runt jorden i tre år, skilja 
sig och sälja sina barn eller sådant. 

Utan förändringar som egentligen bara berör en 
själv? När är det den första dagen för 
resten av sitt liv, ni vet?
Ibland kommer jag på mig själv att sakna 
något jag en gång var och undra när 
jag tappade bort den delen? 

Nu skulle det ju vara rysligt enkelt om jag 
var helt på det klara vilken den del är som 
jag tror mig tappat bort, men det gör jag inte. 
Jag vet inte ens om det är en stor eller 
liten del. Men något fattas.

Det här låter ju nu lite dramatiskt, vilket det 
inte egentligen är utan mer en liten insikt 
i torsdagsmorgonen bara. Möjligen faktiskt en mer 
ytlig insikt än det ger skenet av och ändå djup 
på sitt sätt. Jag skall försöka reda ut mina tankar.

Igår var jag med lillungen och köpte lite 
kläder åt honom. Han är inget stort modelejon, 
mest som karlar ibland är, skyr butiker som pesten. 
Nå, det här har inget med honom att göra 
egentligen utan mer det att då jag i min vardag 
är omgiven av personer som undviker shoppande 
så långt det går, så har jag kanske 
smittats av samma avoghet. 

Kanske jag också helt medvetet valt bort det, 
för ett par år sedan körde jag ett halv års köpstopp, 
det gav insikter om mitt egna köpbeteende då. 
Och så vill jag ju så gärna tänka på mig 
själv som en ansvarsfull konsument. 

Men.

Samtidigt är jag väl som människor är mest, 
gillar att komma hem med något snyggt att ha 
på sig nu och då. Lite fåfäng så där. 
Bara att just den biten har det blivit 
mindre av på den senaste tiden, 
lite omedvetet, och av olika orsaker. 

Det är ju onekligen aningen knepigt att 
komma hem med något skoj att klä sig 
i om man aldrig kommit iväg, eller hur? 

Och sedan är det ett faktum att på 
den andra sidan av 50-strecket så har 
kombinationen med lite segare ämnesomsättning 
och lite mer tid för god mat fått mina 
kroppskurvor att ja - eh - släta ut sig lite grann, 
eller kanske mer smeta ut sig. 

Det är inte riktigt lika skoj med nytt 
när man känns annorlunda än förr. 
Förändringen behöver inte ens vara jättestor, 
men den känns - och syns.
Och vips har jag en orsak till att schava runt i 
någon gammal tröja ett tag till. 
Vilket ju ur miljösynvinkel är hur bra som helst, 
men ändå? 

Jag tror kanhända min lilla borttappade bit 
heter fåfänga. Eller en av de små bitarna. 
Jag skall känna efter om det möjligen finns fler? 
Fåfänga har knappast aldrig varit en speciellt 
stor del av mig, men nu känns det som om jag 
verkligen förlagt den någonstans ett bra tag nu, 
och tammetusan om jag inte saknar den lite? 

Tänk om det idag är den dagen att göra något 
åt det? Kanske inte en så stor förändring, 
men ta tillbaka lite av det man en gång var. 

Jag tror att this is the day. 
En helt vanlig torsdag. 
Någontings första dag. 


Inga kommentarer: