Det snöar utanför mitt fönster. Det är maj, Frankrike har fått en ny president. Kaffet i koppen har kallnat för länge sedan, jag borde gå och koka mig kopp till. Fingrarna vilar på tangenterna, de vet inte riktigt hur de skall dansa idag. Det är så ibland när man skall ta och skriva ihop något. Då är ett blogginlägg ett bra sätt att väcka upp skrivlusten. Så är det för mig.
Ibland har jag funderat på varför man bloggar? För faktum är att de flesta som skriver blogg lever ett rätt alldagligt liv och egentligen inte upplever så mycket som borde kliva över nyhetströskeln.
Och ändå gillar vi att läsa dessa vardagsberättelser? Får vi vara nyfikna av oss utan att egentligen vara det? Varför återkommer vi till vissa bloggar igen och igen även om innehållet kanske inte uppfyller något egentligt behov hos oss, svarar inte på några frågor. Och vad är det som får oss bloggare att fortsätta blogga? År efter år, fast kanske inriktningen på bloggen ändrat sju gånger om och innehållet i inläggen börjar bli upprepningar av det man redan skrivit om innan. Ibland flera gånger.
Bloggtorka, det har väl alla som skriver blogg råkat ut för både en och annan gång. Man vill skriva, men har egentligen inget att skriva om. Varifrån kommer då lusten, behovet, längtan att få sätta sina ord ner på pränt för vem som helst att läsa. Vem som helst eller ingen? Orkar någon läsa bloggar längre, eller är vi bloggare bara en envis skara ordälskande kulsprutor?
Kanske jag talar mest för mig själv? Min blogg har ändrat inriktning ett par gånger, jag har minsann upprepat mig, både en och annan gång, men jag älskar att skriva blogginlägg. Om allt och inget. Mest inget.
Jag skulle önska att jag kunde bli en bättre ordbrukare. Antar att det enda sättet att nå dit är att bruka ännu mer ord. På alla tänkbara sätt. På samma sätt som en idrottsgalen inte kan låta bli att fysiskt ta ut sig, som en missbrukare inte kan låta bli sina droger, som en förälskad inte kan låta bli att le. På samma sätt kanske vi ord-brukare inte kan låta bli att bruka ord. Om och om.
Nja, nu är det nog dags för mig att bruka mina ord på annat än bloggen. Men än en gång hjälpte den mig att släppa ut orden. På det sättet älskar jag också min lilla blogg. Blogga mer gott folk, släpp orden fria.
4 kommentarer:
Jag tycker du klarar det alldeles utmärkt! Och med dina välavvägda, stämningsfyllda bilder till. Men jag känner så väl igen tankegångarna. Varför? Och vad? Och när. Fast mina inlägg mera bygger på bilder, så vill jag ju ändå berätta något. Visa någon annan något jag sett och tycker om. Men du Tuvull! Fortsätt precis såhär!
Tack Mira, det är precis som du säger - man vill så gärna visa andra det man själv tycker om! Bra sagt! :)
Oj du kan! Du har ett speciellt varmt sätt att skriva och att fotografera o hämta fram dina tankar. I allting synns din handstil. Värden - och jag - behöver nog mera Tuvull-inlägg :)
Tack Mamabear - du har också det underbaraste sättet att sätta tankar i ord. :)
Skicka en kommentar