Lugn, jag tror knappast jag orkar pina er med inlägg varje semesterdag, men eftersom hjärnan är på skön semestermood, så kommer jag lätt undan med rubrikerna. Heh.
Eftersom jag har haft en rätt tuff vinter och vår och känt att jag nog tullat på de där reserverna igen, så bestämde jag mig i samma stund som det blev klart vilka veckor jag kunde ta ut min semester att den första knappa veckan till midsommar skall helgas åt att bara få ikapp mig själv. Sova, vila, bara vara.
Det har gått ovanligt bra. Har sovit länge och djupt och mest bara gått omkring och skrotat, jo.
Så himla skönt! Och så himla behövligt!
Men i morse senaste natt vaknade jag halv fyra och var pigg som en lärka! Efter att vänt och vridit en stund gav jag upp och tassade ner för att koka mig lite kaffe. Smög ut i den mycket kyliga sommarnatten och lyssnade till fågelsången. Det är ju onekligen nu man skall ge sig ut i naturen. I gryningen, när allt vaknar.
Sagt och gjort! Hoppade i bilen och körde runt lite på måfå på småvägar. Stannade vid en åkerväg och tog mig en promenad runt åkern.
Hararna och tofsviporna var redan i full gång med sin frukost.
Hur tyst och försiktigt jag än försökte röra mig, så skrämde jag nog upp någon harpalt. Men så speciellt rädda blev de nog inte ändå. De skuttade något tiotal meter bort och fortsatte käkande medan jag gick förbi. Daggen hängde tung kvar i grässtråna och jag frös om händerna. Solen hade inte ännu orkat sig över skogen intill.
Trots kylan och solens frånvaro doftade det sommar. Timotej och dagg och överallt fanns små konstverk av spindelnät som hade fått sig ett diamantregn i form av daggdroppar. Hade fel objektiv med mig för att lyckas fånga dem. Jag hade hoppats på att stöta på lite större varelser. Som älg eller hjort.
Jag vet att de brukar trivas på den här åkern. Fortsatte traska sakta i mina egna tankar.
Just som jag tänkte ta och börja söka mig tillbaka till bilen kom hjorten galopperande längs skogskanten. Den var för långt borta för att få någon riktigt bra bild, och jag stod ohjälpligt mitt på åkern, så att så fort den skulle få syn på mig så skulle den vända om och skutta in i skogen, åt andra hållet. Men jag hann på håll njuta av att se den ömsom gå, ömsom springa, stanna och äta någon tugga och sedan gena in i skogen.
Det funkade faktiskt så där…Hade jag varit en räv så hade det nog varit lite riskabelt att stanna kvar.
När jag kom till bilen och precis skulle köra därifrån, så fick jag syn på räven i diket. Tyvärr var jag alldeles för snabb i mina rörelser när jag skulle plocka fram kameran, så den slank elegant iväg bland det höga gräset nästan innan jag ens hann tänka; räv!
Åkte ännu en sväng till en strand i närheten. Där träffade jag på en förtjusande svanfamilj, som ni får se bilder på en annan gång, lite tärnor och måsar och en söt gubbe som kommit till bryggan för att fiska.
Då var klockan fem, och jag tror han brukar vara där rätt ofta, tärnorna stod på rad och väntade småfisk. En satt nästan intill honom på bryggan. Inte alla morgnar han blir störd av en tant med håret på ända iklädd en luggsliten tröja och en kamera runt halsen skulle jag tro?
Jag hade fått mina svan bilder, och lämnade honom att fiska i lugn och ro.
Precis när jag skulle gå tillbaka till bilen längs en liten sandväg traskade en hel liten mårdhundsfamilj emot mig! Jag räknade att det var minst sex valpar, när jag hade fått kameran till ögat hade mamman och tre valpar redan försvunnit i grönskan. Bildkvaliteten är superdålig, för jag hade kamerans inställning på morgon sol över havet och här kom jag in i en mörk tunnel av träd.
Och de går så snabbt dessa möten med vilda djur. Vips är de där och så…borta!
Desto mer jag fotar själv, desto djupare blir min uppskattning av de där som tar alla dessa galet fina naturbilder! Nu har jag ju inte (än?) snöat in mig på att sitta på pass med hela kamouflage-utrustningen, jag släpar ju mest bara med mig kameran när jag går och blir det bilder så blir det. Lite så.
Kom hem vid sexsnåret, vrålhungrig efter att gått omkring ett par timmar därute. Drack bara en kopp kaffe innan jag for, tänkte väl inte att jag skulle stanna ute så länge. Kröp upp i korgstolen på terassen och njöt med kaffe och torr smörgås och tänkte att sällan har det smakat så bra, och sällan känner jag att jag klockan sex på morgonen liksom redan fått uppleva så mycket av den här dagen.
Somriga, sömnlösa (semester)nätter kan vara hur fina som helst om man väljer att inte stanna kvar i sängen och snurra runt i tusen varv. Skall man på jobb så är det ju lite knepigare…Men jag kunde ta mig en härlig tupplur på soffan jag. Älskar semester!
1 kommentar:
Det är dom tidiga morgnarna som är bäst på hela dagen tycker jag. Och så många djur Du fick syn på. Jag håller mig mest med en kopp kaffe vid köksbordet för att sedan ta en sväng runt domänerna. Och ingen annan är vaken.../Lilla gummann
Skicka en kommentar