OGRÄS OCH ANNAT (o)GRÄS...

När jag kommer hem från jobbet så byter jag om från hyfsat snygga byxor och blus till slitna tights och luggsliten tröja och efter en liten snabb sväng i köket för att röra ihop något som med god vilja kunde kallas middag ger jag mig ut i trädgården och rycker i strån och blad som växer ivrigt och nästan lite aggressivt - på fel plats. Vi talar ogräs.

Och gräset på gräsmattan! Det växer så man knappt hinner stänga av gräsklipparen innan det är dags att starta upp den igen. Försommarens förbannelse. Än en gång svär jag ett heligt löfte bland maskrosblad och rallarros att om jag någonsin skall anlägga en trädgård igen så blir det inte en endaste kvadratmeter gräsmatta. Stenläggning och perennrabatter är min melodi. Tänker jag…

Som om ödet riktigt blommar ut med sin galghumor, så kommer jag ju att flytta till en gård med tio gånger MER gräsmatta än jag har nu.
Mon dieu så livet kastar en lite som det vill…!

Fast det är nog bara riktigt bra kast ändå - även om jag just nu lite morrar över gräs och (o)gräs.

 Det har något med den kalla försommaren att göra också. Kyligt sommarväder får mig på dåligt humör.
Jag är ledsen för det, men jag känner mig liksom lite snuvad på konfekten. Här väntar man månad efter månad på värme och sol och så blir man utan…
Jag gillar inte att marra, men om det inte varit en endaste en, på riktigt, varm dag strax innan midsommar så börjar det kännas som om jag nog sen också bara är på fel breddgrader. Väldigt fel.

Som nordbo, i gud vet hur månte generationen, så är sommarlängtan djupt inrotad i min själ.
Och det har funnits stunder då jag funderat på att ge blanka go´morgon i trädgård och allt det och ta första bästa flyg till varmare breddgrader. Blir det inte en ändring snart så drar jag. Och låter (o)gräset växa. I alla fall i en veckas tid...