Och verkar ta sig fram i snigel fart. Om ens det!
Jag vill inte klaga eller så, men tjocka sockor och TVÅ ylletröjor bara för att ta sig en kaffe på terassen känns lite väl - påpaltat. För att vara sommar.
Nu är det ju ändå inte mest synd om mig (eller jo lite) men mest är det nog ändå de där som på riktigt är beroende av hur vädret är. Som fåglarna till exempel. En kall försommar är inget skoj för dem, inte.
Det är på liv och död.
Och på sitt sätt är det nog det för oss människor också. Fast kanske inte fullt lika tydligt.
Växer det inte på åkern på grund av kyla och regn, så är det faktiskt vår allas mat som inte finns.
För en tid sedan så råkade jag vara på en tillställning där vi ramlade in på att prata om just det här över lite god mat. Någon skämtade om att, nåmen då är det ju bara att äta mer kött då.
Jag hoppas verkligen att den personen skämtade - för vad äter köttet då? Innan det blir kött? Jag hoppas han skämtade.
För det är vår mat som håller på att regna, ruttna, rinna bort på åkrarna. Vi sitter liksom nog sen också i samma båt som de där flyttfåglarna som inte hittar insekter, de där sjöfåglarna vars bon blir bortsköljda av regn och blåst. Vi är i samma båt.
Och inte är det bara det vi äter som tar stryk av hur vädret är, och har varit.
Stack mig in till ett växthus här i närheten och kunde konstatera att det fortfarande formligen bågnade av sommarblommor där. Det skall det inte göra. Inte en vecka efter midsommar. Då borde det mesta varit sålt.
Men vem köper sommarblommor när man knappt själv vill vara ute?
Stannade vid ett självköp-stånd och köpte dill, persilja, potatis och även där såldes sommarblommor.
Som såg väderpinade ut på ett sätt som de inte borde. Överväxta plantor i för små krukor som borde ha fått ett nytt hem i en större kruka för länge sedan.
Det är lite så här det blir när man kommer närmare producenten. Man ser. Och tänker till. På ett annat sätt.
I ett anonymt växtvaruhus är en ledsen tagetes eller en trött petunia bara en oskött planta av dålig kvalité. Något som man kan slumpa för att någon tydligen missat i skötseln på vägen. Då är det inte personligt - för någon.
Men om man besöker en odlare och ser att hen gjort sitt allt för plantan, men att det är yttre omständigheter som spelat ett spratt - då är det helt annat. Då ser man att det här kommer att vara bort från just den personens lön. Hur hen än har jobbat. Och då blir det helt en annan förståelse. Alla borde köpa något direkt av producenten någon gång - bara för att inte förlora förankringsytan till verkligheten.
Och inte bara sommarblommor och örter. Och det samma gäller ju vår mat i övrigt.
När jag kör längs vägarna nu så ser jag ju hur det finns åkrar som är sådda, men där inget växer pga regnet och det kalla vädret. Ser åkrar som man aldrig kommit åt att så något på för att det varit för kallt och fuktigt. Så visst berör det oss också.
Mer än att man inte får sig en skön solbränna på nästippen.
Så visst sjutton är det fler än jag som både hoppas och önskar att sommaren inte skulle dröja något mer.
För många har årets tåg redan gått.
I viken finns väldigt lite sjöfågel. Hör ingen näktergal gala om nätterna. Skraken har bara fyra ungar. Den brukar ha tjugofyra (nästan). Ejdern har en unge. Svanarna ingen.
Flugsnapparen håller på som en tok dygnet runt med att mata sina små.
Än så länge låter det lovande i holken. Och jag tror inte det dröjer länge innan ungarna flyger ut.
Så det ser bra ut. Just i den holken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar