Har faktiskt inte gjort någonting alls idag. Kan bara hålla med T.Ledin som sjunger om att det är en underskattad aktivitet. Verkligen!
Har en alldeles, alldeles egen dag idag. Grabben modell äldre som varit hos mig här några dagar tog sin lillbrorsa med sig och drog. Konvalescenten börjar vara igång i hundra knop igen och jobbar på.
Och jag, jag bara njuter av att få skrota omkring och absolut inte göra någonting alls.
Oj, katter vad ni ändå har det bra som får leva så hela tiden!
Jag orkar inte ens bli speciellt sur över vädret som är fortsatt kyligt, och ingen hetta på kommande närmaste tiden heller enligt alla vädernissar i världen. Skall man vara riktigt ärlig så är det helt okej, det med! Jag trivs i mina tröjor och med lite svalare väder så orkar man göra något litet fysiskt också. Vilket dock inte varit fallet idag, att jag skulle gjort något vill säga.
Mellan varven då jag slöplockat något litet ogräs i rabattkanten och kokat mig kaffe och krafsat hunden och smekt katten och tänkt att man kanske borde dammsuga, men låtit bli, så har jag skött en hel del saker ändå, via nätet. Har avtalat, talat, betalat och så lite forskat och läst på om saker och ting.
Tycker att det är så fantastiskt egentligen! Jo, vi är ju nog rätt så vana vid att kunna få en hel del gjort bara genom att knappra på sina knappar, men jag är fortfarande barnsligt förtjust i det.
Tänker på min äldre grabb som förmodligen kommer att kunna försörja sig i framtiden genom att bara
ha tillgång till sin dator och nätuppkoppling oberoende var i världen han är. Bara den tanken är så himla hisnande för mig att jag blir alldeles bubblig inombords.
Jag vill också kunna jobba så! Den dagen min arbetsgivare söker efter frivilliga att jobba på distans så ställer jag mig först i kö och avstår med glädje mitt arbetsrum med fönster på gatuplan, ljudisolerad dörr och skitdyrt ergonomiskt bord och dito stol. Och designlampa. Varsågod bara. Jag väljer tusen gånger hellre en möjlighet att jobba var jag än vill vara just då.
På sommaren kanske jag vill vara på stugan, kanske jag då skulle välja att jobba en tidig morgon. Eller en kväll när det regnar och jag kan sitta vid brasans värme och svara på de där samma frågorna, skriva de där samma mailen, räkna de där samma offerterna som jag gör där i mitt snofsiga arbetsrum. Likaväl kan jag ringa, lynca och maila mina kolleger därifrån.
Under vintermånaderna kunde jag föreställa mig hyra en lägenhet i Lissabon, till exempel, för jag gillar Portugal. Eller Madeira. Eller Kos? Grekland tycker jag också om.
Kanske skulle jag vara en månad i Thailand?
Kanske jag kunde köpa mig en husbil och köra runt i Norden någon månad? Och jobba på samma gång? För faktum är att om jag skulle slippa alla möten, både med personal och med kunder, faktiskt, och få sköta det mesta över webben så skulle jag vara minst lika effektiv på mindre timmar.
Aj, jo…min arbetsgivare vill kanske inte betala mig lön för åtta timmar om jag bara jobbar fyra?
Fast resultatet kan vara det samma? Kanske det är här vi har det lilla kruxet?
Vilken arbetsgivare vill nu ge en sådan löneförhöjning och hur många arbetstagare vill nu erkänna att om man verkligen skalade bort en massa tjafs från sin arbetsdag så skulle man hinna göra lika mycket på mycket kortare tid.
Felet som många arbetsgivare gör i dagens läge är att inte våga avstå från gammalt, från gamla, trygga tankesätt och sätt att göra saker och ting på.
Ofta kan de istället skylla arbetstagarna för att vara bakåtsträvande. Nå, sådana finns också, onekligen.
Men det finns så många som skulle vara redo för helt nya sätt att jobba på. Också i branscher som av tradition är lite…tröga. Lite som min, så jag vet vad jag talar om!
När man riktigt sätter sig ner och tänker vilka möjigheter det ger att jobba på ett alldeles nytt sätt, nästan i bransch som bransch så är det hisnande.
Okej, en bagare kanske inte kan sitta i Thailand och fota sina bröd och sälja dem i Ingå. Inte heller en frissa kan via nätet maila åt kunden hur håret skall klippas. Snickare, rörisar, elektriker, jo det finns massor med jobb som inte kan flyttas ut på nätet. Men ja…det finns så mycket vi kunde göra så mycket mer flexibelt. Och det gör mig yr, på ett bra sätt!
Så även om jag inte gjort så många knop idag utan mest haft en riktigt slattrig semesterdag nro 2, så har jag sålt en stor del av mina böcker (för jag vill bli av med en massa barlast), har jag avtalat om att göra en hemsida, har jag tackat nej till att vara med på en hantverksmässa (i år, återkommer gärna nästa år) , tackat ja till att vara med om att fota rovfågel. Och egentligen kunde jag har varit var som helst i världen och gjort det samma. Tänk.
Jag erkänner, jag hade inte kunnat gå till närbutiken för att köpa nypotatis (svensk) och dill (närodlat) och snarvlat en stund med henne bakom köttdisken. Men då hade jag kanske kunnat gå ner till en lokal restaurang och ätit (närfångad) fisk och lokala grönsaker.
Och blivit lite solbrun på armarna. Det är jag inte nu. Inte denna sommar här långt i Norr, inte.
*
Om någon vecka bara så kommer min äldre att sätta sig på flyget till Singapore för att träffa sin käresta där och jobba/studera online tillsammans i någon månad. Är det där eller i Bangkok, eller i Berlin, det kvittar. Bara de har en dator och kan koppla upp sig på nätet.
En så hisnande tanke. Egentligen. Vart utvecklingen för oss. Får föra oss om vi är mottagliga.
Jag vill så bli fårförd!
1 kommentar:
Jag måste nog också hålla med att jag gärna skulle slippa en hel del möten på jobbet. Ibland känns det som om vi har möten bara för att man "måste" ha möten. Nu har jag levt slow-living i ett år och vågar inte ens tänka på hur stressigt livet kommer att bli sedan när jag kommer tillbaka på jobb.
Skicka en kommentar