Tack, rara bloggsystrar för era kommentarer! Ni har så rätt, vi SKA vara stolta över det vi gör!!! Vem lyfter kattens svans om inte katten själv;) *kurr...*
Ibland tycks bara Jantelagen spöka lite hos envar...*ler*
Men nu bär det av ut i min trädgård. Vi har alla växter som av någon orsak tilltalar en alldeles speciellt. Allra först föll jag för det finska namnet på denhär växten (Lehtokielo, direkt översatt Lundlinjekonvalj - men den heter visst rams på riktigt...)
Ordet Lehtokielo lät nästan poetiskt, lund...och liljekonvalj...
Vad som syntes i krukan var inte mycket för världen. En grön larvliknande sak som stack rakt upp. Hmmm?
Nu har jag haft denna perenn i min trädgård redan några år, och de blir fler och fler, och jag gillar dem mer och mer. Det är något avskalat, stiligt och enkelt över dem.
Lite senare böjer sig knoppen graciöst, men fortfarande utstålar den styrka och beslutsamhet. Den är vän och stark på samma gång.
Blomknopparna i nästan utslaget tillstånd skiftar i grönt och vitt, så rena och enkla.
Absolut en av mina favoriter. Härlig - men farlig. Den är giftig, så inget för barnfamiljer...
Själv hade jag tidigare lite slarvig inställning till dethär med småbarn och giftiga växter, jag tänkte väl att vilken unge skulle ta och krypa upp i rabatten och börja käka på mina blommor???
Så tänkte jag alltså, tills lillungen 7 månader gammal smällde i sig en handfull eller två med....VITSIPPOR!!!
- VA? Barn skall inte käka blommor!!! Vitsippor, vänta nu är de inte giftiga, eller nåt?
Ringde till giftcentralen och fick det lugnande beskedet att jodå, vitsippor är giftiga, men att till och med små barn skall äta ansenliga mängder innan det blir värre än lite knip i magen. Och eftersom vitsippor bränner i munnen, brukar barn inte gilla dem speciellt.
(Utom min då, som åt med god aptit...)
Nu mera är ju lillungen stor, så rams har jag haft i trädgården en tid (som julros och andra ruskigheter;)) Av ramsen är bären de giftigaste, men oftast är det jätterams man kan köpa i affären och den är steril, så det blir inga bär.
Men stilig är den! En härlig motvikt till allt annat "fladdrigt" i rabatten...
Må så gott...snart blir det varmare! Kram M.
1 kommentar:
Fin text och vackra bilder om en älskad växt. Jag håller helt med i din beskrivning.
Själv upptäckte jag vild rams (getrams) i samband med flytt till mitt Universum. Men de växte i hagen och på ett näraliggande berg. Jag tar turer dit varje försommar och njuter. Getterna vi har, har bara käkat lite på bladen, de förstår nog giftigheten.
Skicka en kommentar