Precis när Valborg och första maj "festligheterna" är förbi så kunde man ställa till med ett
Hanami i trädgården. Hanami är ju den högtid som man firar i Japan, och numera
också på många andra håll, då körsbärsträden blommar.
Vi har på gården ett jättestort träd av japanskt körsbär.
Sakura.
Jag brukar skämtsamt säga att elva månader, tre veckor och två dagar står
den där och är ganska så oansenligt och nästan lite osynligt.
Men så kommer de där några dagarna i april-maj då hela trädet blir till en
enda stor gräddbakelse.
Det går så fort!
Ena dagen är det bara djupröda knoppar och så nästa gång man
blickar mot trädet är det bara rosa fluff alltsammans.
Kommer det sedan en blåsig dag är allt över.
Hanami betyder "att beskåda blommor" och när körsbärsträden står i blom
går det inte att undgå. Att betrakta det vackra i blomman hör till den japanska
estetiken, men den vill också få en att tänka på livets väsen och dess
förgänglighet. De olika skeden i blomningen skall påminna oss om
det. På japanska finns ett utryck för det, mono no aware.
Den mest korrekta översättningen är "tingens patos" men man tolkar det
också som "empati gentemot tingen" eller
"känslighet för det kortlivade".
Där finns ett visst vemod och melankoli i det hela.
Vetskapen om att alla goda ting inte varar för evigt,
men att man skall njuta av de stunder som är.
Då de är.
För en vindpust och det vackra kan vara över.
Men tills det. Bara att njuta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar