Jag har inte längre full koll på hur länge jag enbart jobbat hemifrån, men några veckor
har det ju blivit redan. Och som det nu ser ut kommer det att fortsätta sommaren ut.
Inte mig emot - jag gillar att jobba för mig själv. Får faktiskt mer gjort.
Eller så känns det bara så. Inte vet jag.
På onsdag flyttade jag kontoret ut. Dels var det första dagen som var så varm att
det faktiskt kändes ok att sitta ute (stilla) och jobba. Dels kände jag att det
blev lite för stökigt inne då gubben fick för sig att tvätta fönstren. Och jag
kan ju inte klaga att han gör det jobb jag avskyr så jag drog mig tyst undan och lät honom
hållas. När min arbetsdag var slut kunde jag komma in och wow:a över de kristallklara
fönsterrutor som blivit av med vinterdammet. Underbart!
"Kontorshunden".
Fördelen med att jobba hemifrån är ju också att varken hunden eller
min för var dag växande skara sådder blir utan min uppmärksamhet.
Man blir lätt ivrig med att peta ner frön i jorden.
Sen plötsligt har man en uppsjö av små plantor som skall skötas om som små bebisar.
Tänkte för mig själv idag - stackars sate som hamnar och ta hand om
detta om jag vill hänga på stugan en vecka eller två i sommar...
Nåh, vi tar det problemet sedan.
I morgon blir det att lägga de sista stenarna och så börjar rabatten runt pergolan vara klar.
Alla plantor är ju ännu så små och alla buskar kala, men för min själs ögon
ser jag hur frodigt och fint allt kommer att bli om....typ 3 år.
Trädgård är inte för håsapettrar. Men man skulle ju ändå
vilja att det skulle gå fortare. Lite fortare.
Nu skall jag gå och glo in i mina såkrukor.
Om där skulle finnas ett litet grönt liv i någon av dem.
Alltså kommit ett tecken på liv sedan jag för två timmar sedan kollade.
*
Den här corona-våren har fått endel människor att baka, andra att renovera om
hemma, och i mig har den återuppväckt en slumrande trädgårdsmästare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar