VILDPELARGON

Alla pelargoners moder har vi här.

I teorin alltså. Eller också lite i praktiken. 

Det här är en av dessa urmödrar. Vildpelargonen från Australien.

Pelargonium australe. 

Jag är som känt inte speciellt förtjust i fläskiga blommor, vilket många framodlade sommarblommor

kan vara. Det blir liksom för mycket av det goda. 

Tycke och smak skall förstås inte diskuteras, men jag gillar mer det sparsmakade. 

Och fast dessa vildpelargoner inte kan tävla i blomprakt med de mer förädlade släktingarna så finns det en sak som vildpelargonerna har helt i egen klass.

Och det är hur snabbväxande de är! 

Jag ångrar verkligen att jag inte tog en bild av den stickling jag fick för en månad sedan.

Då var det bara en liten pinne med några fjuttiga blad. Inte mycket för världen. 

Först fick den en liten pytteliten kruka att bo i, men i ett nafs hade den

vuxit ur den och fick flytta in i följande storlek. 

Vildpelargoner har ett spännande växtsätt. Man liksom formligen ser hur nya blad

skjuter ut ur stammen i takt med att den växer på höjden. 

Och idag sprack de första blommorna ut! 

Från stickling till blomning på en månad. Då vet man att det 

finns växtkraft så det förslår! Vildpelargonerna ser som sagt

inte mycket ut för världen när de är små sticklingar bara, men 

kan utveckla sig till ena riktiga bamsingar! 

Vad är då en vildpelargon? 

Jo, det är en pelargon som påträffats ute i naturen, som växer vild där. 

Inte hos oss - förstås, men i Sydafrika, endel i Australien, en art

växer bara på on St. Helena som vi alla känner till från spelet

Afrikas stjärna. Den nordligaste arten av vildväxande pelargoner

har påträffats i de Turkiska bergstrakterna. 

När man föreställer sig hur vildpelargonen (och andra växter också förstås) växer i det vilda 

kan man lättare försöka efterlikna de växtförhållanden de har där. Då får man krukväxterna att

trivas, så "enkelt" är det....

Vad är då en ren vild art? 

Blomman skall vara fröäkta, dvs ett frö som tas från en planta

skall då man sått det ge en likadan planta, och det skall ske

naturligt. Plantan skall kunna fröså sig själv. 

Pelargoner växer i det vilda ofta på klippkanter, eller längs skogskanter 

där marken är sandig eller till och med stenig. Det regnar sällan, men 

när det regnar så regnar det rejält. Det skall man försöka efterlikna. 

Än står min lilla vilde i alldeles vanlig såjord, men när jag så

småningom planterar om henne i en större kruka innan hon 

får flytta ut så blandar jag i antingen rejält med sand eller vermikulit 

för att försöka efterlikna dess naturliga växtplats en aning. 

Återkommer med hur hon utvecklats senare i sommar!

Min fina, lilla Vilda.