Precis så känns det ikväll.
Klockan har hunnit bli kvart över sju på kvällen och än känns kvällen ljummen
även om en viss vårkyla kan anas och gör luften frisk och fräsch.
Det är varmt utan att vara kvalmigt. Kunde leva hela sommaren i dessa temperaturer.
Så där lagom!
Så där lagom stort är också min "kökslands-hörna".
Kanske växer den till sig lite. Åt något håll. Men absolut inte i år.
Allmänt hemmahäng och distansjobb har som jag tidigare nämnt lett
till att jag i allt större grad haft tid med odling.
Så till den grad att jag gärna aktiverat alla i min närhet
med att säga 'Hej!' till alla nya växter som grott upp i krukor och pottar.
I går kväll ropade jag på gubben som hade vägarna förbi då jag stod och
påtade i mitt köks"land".
- Kom och säg hej åt Elmer, hojtade jag.
- Elmer, svarade han undrande. Vem är det?
- Ja, men Elmer är den första potatisplantan som stuckit upp
genom myllan. Kom och se!
Han tittade en stund på mig, log lite smått överseende och sade:
- Du lever ihop med en son till en potatisbonde. Du tänker att alla potatisplantor har namn?
- Jodå, ler jag. Elmer! Han var först. Hans avkommor skall vi käka på midsommar.
Se så fin han är!
Det går ingen större nöd på mig i denna corona-isolering, men om jag fortsättningsvis efter midsommar namnger alla salladsblad, böngroddar och morotsblast som sticker upp så
kan ni ju ta ett allvarligt samtal med mig.
Jag kan behöva det då...*fniss*
Nu har det ändå blivit mer vårkyla än sommarvärme när kvällen lider.
och det är dags för mig att lämna växterna åt sitt nattliga öde och gå in.
Häggen doftar bakom min rygg och det är svårt att slita sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar