Ja, det var väl någonstans här det hela började. Med de där första bestämda spadtagen.
Finns något skönt i den där stunden när man börjar ett nytt projekt.
Det må vara ett trädgårdsprojekt, ett skrivprojekt, ett vad-som-helst-projekt.
Det första spadtaget, konkret eller bildligt, är så himla viktigt.
Man startar en resa, en vandring. Som skall leda till ett mål man lagt.
Mina trädgårdsmål har alltid varit synnerligen "snälla". På det sättet att jag strävar efter att
trädgården aldrig, aldrig skall kännas som en börda, som ett måste.
Trädgård skall vara lustfyllt!
Av den orsaken har den således de senaste åren inte utvecklats alls. Min fokus har varit på annat.
Men i år! I år!
Så jag längtat efter det där magiska första spadtaget!
Här har ni förresten "Kolmonen" (sv. "Den Tredje") . Jodå, en katt
kan heta så! Det är min äldre grabbs katt som huserar här i samma
trädgård, vi delar samma gårdstun. Hon är bedårande!
Idag var det inte bara spaden som arbetade. Även yxans taktfasta och relativt regelbundna
slag ljöd mellan björk och lönn som håller på att slå ut sina mössöron.
Det är så mycket som händer på en och samma gång under några intensiva
veckor på en gård, och i en trädgård.
Jobbar man ute blir man törstig.
Från min barndom minns jag att vi hade mjöd, inte bara till Valborg, utan
nästan hela sommaren - i iallafall fram till Midsommar.
Det är för mig en "trädgårdsarbete-dryck".
Passar bra nu när mitt projekt här hemma dragit igång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar