Skönt när saker släpper liksom samtidigt.
Fick äntligen medicin som verkar bita till foten som strulat sedan sommare, ryggen som
varit på dåligt humör en vecka gav med sig och Så Sken Solen!
Och det är söndag och ledig dag!
Aaaaah!
Jag blir lite rastlös om jag inte får släpa min lekamen ut i naturen med
oregelbunden regelbundenhet.
Men idag! Jaaaa!!!!
En tid har jag redan haft ögonen på Liesjärvi nationalpark. Den ligger en dryg timme från Helsingfors, så bara att koka kaffe och bre några smörgåsar och ge sig iväg!
Där finns fler olika leder att välja mellan, men eftersom jag inte vill utmana
ödet vare sig med fot eller rygg så valde jag en rutt på knappa sex kilometer.
Karta över området hittar man
Vi, jag hade en något motsträvig tonåring med på släp, parkerade vid
parkeringsplatsen vid Kopinlahti (Kansallispuistontie 203)
för jag ville gå över Kyynäränharju som verkade jättefin.
Och det var den! Stigen går längs med en låg ås som bara har en bredd på några meter
på sina smalaste ställen och man har hela tiden vatten på båda sidorna.
Åsen är knappt en och en halv kilometer lång.
Jag hade tänkt att vi skulle gå en kortare ringrutt på knappa 3 km som heter Hyypiö.
Vill man gå den får man vara lite påpasslig när man kommer till norra sidan av åsen för
Hyypiö-stigens början är inte så jättebra utmärkt, men som tips här.
Kommer man söderifrån och går norrut längs åsen, så kommer det ett par stenbumlingar
(du kan inte missa dem) utsatta på stigen, efter dem gäller det
att hålla utkik till vänster. Där finns ett litet vägskäl som man skall välja
och en bit in på den vägen börjar Hyypiö-slingan till höger.
Slingan slingrar sig som en stig genom ja...skog.
Stigen var precis bara en stig i skogen så man fick nog gå och
hålla ögonen på stenar och rötter nästan hela tiden, men annars
enkel och lätt att gå.
Efter ett tag kommer man upp på ett högt berg med fin utsikt över sjön.
Vi hade lite planerat att äta vår medhavda matsäck där, men det hade en barnfamilj
också siktat in sig på, så kände att de kunde väl få ha berget för sig, så vi tassade vidare.
Efter ett tag kom vi till ett annat berg, även om det inte var lika kalt (läs torrt) och
inte hade lika fin utsikt (läs lite mycket växtlighet framför utsikten) så var vi vid det skedet så
hungriga så det kvittade. Tonåringen, som inte hade käkat frukost innan start,
hade redan börjat bli lite dyngsur i sin attityd, så
en (mat)paus var inte bara önskvärd utan en (livs)nödvändighet. Typ...
Ja..vad gillade jag dagens tur?
Att gå längs åsen var absolut fint!
Och sedan själva slingan då?
Vi mötte en del barnfamiljer och själv tänkte jag också lite i de banorna att slingan
är perfekt om man vill ta barnen lite mer "ut i skogen" än att bara
gå på sandade vägar i centralparken -
men utan riskt att tappa bort sig om man är nybörjare.
I övrigt var det inte många vandrare på vägen, en handfull även
om vädret var fantastiskt och höstlovet stundar.
Så om man vill undgå Noux proppfulla rundslingor i ungefär samma
längd så är Liesjärvi absolut ett alternativ!
Själv blev jag lite sugen på att utforska mer av nationalparken, gå längre turer
och kanske sova över i en av hyresstugorna?
Nu var det inte en möjlighet som tanke ens.
Den dyngsura tonåringen aka lillungen
fyller sista gången tonår i morgon och skall naturligtvis firas
med tårta på säng och ljus och sång och ja...heeeela baletten.
Och då kan man ju inte ha en mamma som valt att sova över i en
enkel stuga i en nationalpark någonstans i Finland, eller hur?
Dessutom har hon en jobbigt lång to-do-lista för i morgon.
Bara det. Och så födelsedag då.
*
Men en annan gång.
Med bättre tid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar