SOM ETT SUDDIGT STRECK...

Hade reserverat dagen för ett fotouppdrag, men en blick på vädret 

därute gjorde att vi valde att skjuta upp det ett tag till.

Smågrått marsväder är inte riktigt det bästa tänkbara 

för vårt projekt.

Istället blev det tid över för en långpromenad faktiskt! 

Laddade ner en bok i hörlurarna, kopplade Aida och stack iväg. 

Efter löptiden brukar hon vara melankolisk och tungsint en tid, men

nu känns det att hon igen är sitt glada, spralliga jag! 

Så till den grad att det var stört omöjligt att få henne skarp på en

endaste bild :).

Nej, man måste ju säga...mars visar sig inte från sin fagraste sida idag. Men vädret var fantastiskt skönt! Väder kan vara lite som mat - det är godare än det ser ut.

Efter månader av isiga trottoarer, det har varit en sådan vinter i år, längtar man sannerligen

efter att få sträcka på stegen lite mer och inte småtrippa fram på isen.

Så visst händer det lite vårigt därute fast det går så sakta, så sakta.

På facebook har jag ett sådant där "ETT ÅR-EN Å"album där jag samlar försöker samla in en bild i veckan från samma plats vid ån i ett års tid och sedan kanske ja...få det till...något?

No, what ever, mina bilder hittills ser verkligen lika ut. Lite mer sol på någon av bilderna annars

bara - väldans lika.

Men det är ju så som vintern är lite.

Stiltje.

Jag har ofta fascinerats av katters syn på livet.

När det händer intressanta saker därute är de ute dygnet runt.

Och när det inte gör det - då sover de dygnet runt.

Jag skall nog satsa på det här med att bli en katt i nästa livet.

*

I skrivande stund har den första husflugan vaknat och vandrar  yrvaket 

omkring på fönsterrutan och surrar nu och då till lite ovant. 

Katten klipper med öronen och registrerar ljudet, men det leder 

inte till någon som helst aktivitet i kattkroppen.

Hunden snarkar i den andra stolen.

Hon doftar nyduschad hund, vilket hon är.

Doften är lite yllesocka - fast på ett bra sätt.

Jag går och kokar mig kaffe. 

Det är en skön eftermiddag!