Man kunde ju tro, när man tittar ut, att inget händer.
Eller jo, snön smälter ju och fåglar anländer.
Solen värmer även om kalla vindar får en att huttra till.
Det kanske bästa sättet att övertyga sig själv att det faktiskt
händer en hel del därute är att ta kameran med och
bara kolla upp vad är på g i trädgården!
Det är inte bara tulpanknopparna som sväller i rabatterna.
Tittar man noga så sväller det knoppar lite varstans!
Där gömmer sig sommaren under knopparnas fjäll.
Vilat, sovit sig igenom hela vintern. Stilla och tålmodigt.
Snart är det slut på tålamodet.
Någon liten marktäckare tjuvstartar. Jag vill minnas att det är här
waldsteinian håller till? Det är nog den?
Går vidare ner i den nedre trädgården till de urgamla äppelträden.
De håller inne med sina svällande knoppar än så länge.
Så jag får nöja mig med att låta fingrarna glida över deras åldrande bark.
Körsbärsträdet har kvar fjolårets blomfäste men har skickat ut en ny trevare mot
ett nytt år av tillväxt.
Jag går in.
Det börjar vräka ner snöslask. Samtidigt som solen skiner.
Det är så mars-väder som det bara kan vara!
Men nu har jag med egna ögon sett att det händer grejer därute i trädgården.
Det gillar vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar