Medan jag sov landade ett mjukt lager snö över hela landskapet och förvandlade
ljuset och ljudvärlden till något helt annat.
Jag visste ju att det var på kommande, snön, men det känns ändå märkligt att gå ut i ett vinterland.
Jag har det gott i stugan, varmt och gott, och har planerat att ändå sitta inne
och knappra på tangentbordet hela dagen, så på det sättet är det inte så stor skillnad
är det snö eller inte.
Men det är snö.
Mars-snö.
Eftersom stugan är sådär pytteliten, och jag behöver använda stugan för lite vinterförvaring av
endel utemöbler, så är det bara så att de åker ut på direkten då man kommer hit för att
"öppna upp".
I krukorna planterade jag i höstas silvertråd vilket var ett bra val.
Lite onödigt kanhända, men jag tycker själv om att det känns lite välkomnande,
även om man på vintern kommer till en kall, obebodd stuga.
Och så ser de fortfarande fina ut - där under snön.
Inte som ljung och calluna som bara ser risiga ut så här mot vårkanten.
'
Bara att inse att det nog dröjer ett litet tag innan man tar sin kopp morgonkaffe
och sätter ner sin rumpa på dessa metallstolar.
Men där är de, färdiga i väntan på värmen...
I växtriket är det riktigt tyst än.
Inga tecken på lökväxternas spetsiga toppar, inga knoppar på buskarna.
Men den rosa julrosen som än har sitt skyddande täcke av granris på sig
visar glatt upp sina knoppar där under granriset.
Nåt är på gång i den karga skärgården.
Jag lämnar täcket på ännu en tid.
Jorden är frusen och isig.
*
Jag går in och börjar med mitt.
Vinterns återfall eller inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar