Sliten vits, men känslan av rena fönster är oslagbar.
Jag hatar att tvätta fönster, men älskar resultatet.
Lite så där som med mycket i livet.
Resan är väl sådär, men målet är riktigt skoj.
Som att jogga, eller att gå på gym.
Det är ju inte alltid så himla skoj just då och där.
Personligen tycker jag till exempel att stunden i duschen efter en löprunda är
trettio miljoner gånger skönare än stunden i snöstorm vid 3 km.
Ja, ja...men idag tvättade jag fönstren. Det var inte en dag, eller vecka, eller ens en
månad för tidigt.
Filtret av naturligt damm och smuts har varit av den kalibern att solen fått jobba
hårt för att få sina strålar att tränga in i vårt näste och hem.
Men nu ser jag, och alla andra som befinner sig innanför dessa glasrutor,
igen klart och tydligt på världen utanför.
Det snöar. Där utanför.
På en kvart förvandlas trädgården från försiktig vår till vinter igen.
Och jag envisas och fortsätter med att skura fönster.
I år har jag dock sällat mig till skaran av personer som övergett
hink och trasa, fönsterskrapa och tidningspapper och suger upp
tvättvattnet från glasytorna med en sådan där lustig
som visat sig vara ett bra köp och en riktigt användbar och fungerande pryl.
Ett bra köp och dessutom också ytterligare en fungerande pryl är också att köpa
ranunkler för att på något sätt förskjuta den återkomna vintern
på flykt igen.
Man vill så gärna, så lätt, övertala sin själ och sitt sinne om att det är vår.
Även om marsvåren, på dessa breddgrader, kan vara så lynnig och svårflörtad.
*
Men fönstren är rena. Trots snön är det ett vårtecken lika gott som något annat.
Eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar