nature photography garden food home inreding trädgård natur skärgård mat yoga

INTERNATIONELLA KVINNODAGEN...


Clara Zetkin. 

Det var där det började.
Hon föddes 1857 i byn Wiederlau söder om Leipzig i Sachsen.

Ett halvsekel senare, 1910 lanserade hon den internationella kvinnodagen, 
som sedan 1921 kom att firas den 8:e mars.
Hon var kvinnan som levde i exil på grund av socialistlagen som 
infördes av rikskanslern Bismarck 1878.

Dryga tio år senare, 1889, var Clara med om att organisera en kongress
i Paris som gick under namnet den Andra Internationalens kongress.
Den ordnades för övrigt till minnet av franska revolutionens 100-års jubileum.

Där höll hon ett föredrag om kvinnans rätt till arbete som en grundförutsättning
för kvinnans ekonomiska självständighet.
Rätt så självklart för oss idag, inte sant?
Men jag tror rätt få tänker på att det är hennes, Claras, och 
hennes gelikars livslånga kamp mot jämnlikhet vi egentligen firar idag.

Inte en dag (till) då det hör till att mannen köper blommor...


Jag hör nog till de där kvinnorna som tycker att om man glömt historien bakom
kvinnodagen, så kan man lika gärna skippa dagen.
Vi behöver egentligen inte en dag till då (våra) män köper blommor,
champagne och choklad. 

Jag tror vi behöver vetskap om vad ligger bakom att vi firar kvinnodagen.
Och det är ju inte choklad och champagne - synd nog...
Och att fundera på om den är viktig - i dagens samhälle - så som det den en gång var.

Hade någon ställt mig den frågan för tio år sedan hade jag svarat:
- ja, det är viktigt att fira kvinnodagen - för att det är mysigt att få blommor och champagne.

Idag svarar jag;

- ja, det är viktigt att fira kvinnodagen, men inte för blommorna och champagnen, 
utan för att världen ändrats och om vi ger efter på den jämställdhet som uppnåtts
under hundra år och bara bubblar runt i champagneglädje och inte förstår
varför vi egentligen firar kvinnodagen så riskerar vi att tappa det vi en gång uppnått.

Eller som Polska kvinnor idag varnar för hotet mot demokrati i världen.
Känns helt konstigt att något kunde hota demokratin, att något kunde hota
den jämställdhet mellan könen vi ändå uppnått på hundra år.

Kan en värld verkligen börja gå kräftgång om vi inte är vaksamma?




På ett personligt plan har jag aldrig upplevt speciellt mycket sådant 
som skulle få mig att ifrågasätta jämnlikhet i mitt lilla liv.
(skulle vara lönen då....vink, vink alla arbetsgivare...;))

Jag minns aldrig att jag skulle stött på något som att "det där
kan du inte för att du är kvinna."
Eller "det där bör du för att du är kvinna."

Och det känner jag min väldigt privilegierad över.
Att de i min omgivning inte ens har det tänket.
Att man inte skulle. Bara för att man är hon.


Så, jag har lite tudelade känslor för det här med kvinnodagen.

Den är kanske viktigare (igen) än den varit på länge, på grund av 
klimatet i samhället.
Och samtidigt tycker jag att det känns lite slitet och banalt att 
fira den som vi vant oss att göra - att man köper lite blommor till 
kvinnan där hemma.

Vilket ju i sig är en vacker tanke. 
Men en kvinnodag, med dess historia
är så mycket mer än så! 
Sabba liksom inte bort den på banaliteter, så tänker jag.
Blommor, choklad och champagne är underbart, men det är lite...banalt ändå.
Lite så tänker jag. För tänk vilken väg vi ändå gått!
Den vägen kantades sällan av champagne och rosor...;) 

I år hundraåriga Finland, var först i Europa med att ge kvinnor rösträtt.
1906 var det. 
Och är det något jag är riktigt stolt över för mitt land så är det nog det.

*

Och med risk att jag låter som en riktig tjatig Quinna
så är det faktiskt lite mer av vikt att lyfta fram de
kvinnor i historien som gjort att vi har det så som vi kvinnor har det i dag
framom det huruvida vi fick blommor eller inte av (våra) män.

*

Men Clara då? Hur gick det för henne sedan?

Hon blev kommunist efter att ha varit socialdemokrat i många år.
Hon jobbade bland annat som redaktör på 
Die kommunistische Fraueninternationale 
i början av 1920-talet. 

Som äldsta ledamot i riksdagen höll Clara ett uppmärksammat tal år 1932
där hon framhöll vikten av att alla går samman i kampen mot fascism och rasism.


Den kampen skall vi fortsätta med.
Vi kvinnor - och män - alla.

Inte bara för kvinnodagens skull - utan för mänsklighetens.






Inga kommentarer: