....få överraska någon.
Lyckades in till den sista minuten lura lillungen min.
Jag hade sagt att han inte skulle boka något till de här dagarna, men inte
nämnt något desto mer. Han trodde nog att vi skulle ut i naturen på en tur.
Det är sådant jag brukar släpa med honom på...
Men så när vi satt oss i bilen så sade jag att han kan lämna alla vassa föremål, som
sin Swiss-army-knife som jag vet han alltid tar med sig då vi skall ut i naturen.
Just denna gång var det inte läge att ta den med.
Säkerhetskontrollen på flygplatserna brukar vara lite avigt inställda till dylika ting.
(som svampkniven jag en gång glömde kvar i ryggsäcken...ja)
Nej, det var annan inriktning på vår resa denna gång. Och jo, jag hade
lite vinkat om att det kunde vara bra att ta med nåt lite snyggare i klädväg - också.
Inget anade han innan vi närmade oss flygfältet och jag kunde skicka boarding-QR åt honom.
Och inget anade han innan vi bänkade oss i restaurang Cirkus i Stockholm för en middag
innan föreställningen.
Och den glädjen när grabben inser vad vi skall se.
Och den glädjen när man får överraska någon med något som man vet
bara blir så uppskattat.
När det gäller konst och teater och den biten är vi så lika,
lillungen och jag.
Den här gången blev resten av la familia utanför.
För det här är bara så vår grej.
Och jo, Phantomen är fantastisk. Fortfarande.
Innan vi sedan åkte hem igen hann vi med ett besök på
Så värt ett besök.
Lennart Nilssons foton från 'Ett barn blir till' minns jag från då jag
kanske var tio (?) och såg en dokumentär om hur bilderna togs.
Andlöst att få se några av fotona i verkligheten.
Också Ren Hang med Human Love var en upplevelse att se.
Sedan brukar jag inte vara den som fastnar i museum-butikerna speciellt
länge, och ännu mer sällan shoppar jag loss där.
Men nu blev det ett litet undantag...
Jag som hör till den där glada skalan som hellre sitter och klottrar i ett häfte
än gör (onödiga) anteckningar på ännu mer onödiga möten kunde
bara inte hålla mig och köpte boken
där man lär ut hur alla kan
lära sig klottra med stil.
Nästan så jag börjar längta till ett onödigt möte nu!
Och så blev det faktiskt lite annat "onödigt" också.
Ett par småbrickor att bära ut sin kaffe och smörgås med.
Bara det skulle bli så varmt att man ville fika ute någon gång.
Och så lite annat....besvärlig ha-begärs-framkallande butik det muséet hade!
Utöver att utställningen var finfin, vill säga!
Och så var det att komma hem igen.
Sätta sig vid hemkontoret och svara på lite mail och
slita upp kuvert av papper.
Utanför mitt fönster har ekorren gnagat sig in i holken som
också talgoxe-paret visar ett intresse för.
Misstänker att det i år är ekorren som drar långstickan.
Oberoende så är det mysigt att se att även det hemmet har takdropp.
Det är också lycka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar