...Vaknade på västkusten och efter frukost var det motorvägar som gällde tillbaka mot Köpenhamn.
Oftast är motorvägar tråkiga transportsträckor, men ibland kan man ju stöta på pärlor även där!
Och så är det ju så att om man nu är i knutarna så är en lunch i Nyhavn inget jag är säger nej tack till.
Mätta och belåtna rattades bilen mot Hillerød och ett snabb-besök hos vänner som bor där.
Med färjan över till Helsingborg och så ner mot Ystad. Där hade vi tänkt sova över.
Sensommarkvällen hade redan hunnit bli riktigt mörk när vi kom fram.
Havet lät mer än det syntes. Fint oberoende.
På morgonen visade sig stranden se ut så här. Kanske just det jag förknippar med Ystad.
Nu blev det bara att synnerligen snabbt skurrå några gator fram och tillbaka innan vi drog vidare.
Det var trots allt söndagsmorgon och inte så mycket hände i Ystad.
Det var vi och några morgontidigare hundrastare.
*
Kör kustvägen mot Kalmar, tar igen de minsta vägarna som går närmast havet.
Vägar som GPS:en vägrar styra in mig på, men jag håller på mitt och kommer
fram till Kalmar så här också. Och garanterat längs vackrare vägar.
I Kalmar är domkyrkan öppen och jag tassar in och tänder ett par ljus.
Jag har gjort så när jag besöker kyrkor runt om i världen. Sedan 1989 har jag gjort så.
Tänt ljus. Sedan 1998 har jag tänt två. Varsitt ljus för varsin grabb jag har.
Det har blivit många ljus, i många kyrkor under åren som gått.
En tradition jag aldrig kommer att bryta. Det känns lika fint varje gång.
Och så betalar jag faktiskt lite extra för varje ljus också -
mitt lilla sätt att bidra till det kulturarv kyrkor ändå är.
Jag går liksom rätt sällan i kyrkan sådär till vardags, så ingen församling skor sig speciellt bra på mina kollektpengar om man säger så.
Det här är mitt sätt (förutom kyrkoskatten då som jag också envisas med att betala).
Och så gillar jag den tysta, lite andäktiga stunden när jag tänder ljusen
och tänker på hur galet mycket jag ändå älskar grabbarna mina.
Och så blir det ytterligare en bro - den till Öland.
Väderkvarnarnas och kalkstenens hemman.
Jag blev på direkten förtjust i Öland. Det är något i kargheten som får min själ att spinna.
Det stora alvaret.
Visste redan nu att jag kommer att återkomma hit, bara för att få vandra på
alvaret. Här är något otroligt vackert.
Åkte ner till Öland sydspets och överraskades av ett naturum som jag inte visste fanns.
Att det blev Öland på hemresan så var ju lite extempore, så jag hade inte hunnit kolla något alls på
förhand. Udden i sig och fyren Långe Jan och naturumet med sin fina utställning och intressanta fakta om naturen härute var en riktig pärla för mig!
Skulle gärna stannat här längre och kanske mest då i tiderna kring fåglarnas flytt-tider.
Måste vara otaliga fåglar som mellanlandar här.
Lite längre ute till havs låg en och annan säl och degade dager bland skarvar, svanar och måsar.
Vid stranden pilade vadare av olika sort och art hit och dit och var helt fokuserade på att hitta mat.
Jag hade verkligen fått en dag att gå åt bara att följa med deras förehavanden.
Hit vill jag tillbaka! Absolut!
Kanske redan nästa vår om bara arbete, tidtabeller och annat ger möjlighet.
Övernattade på Ölands västkust, bokade biljetter till hemresa till följande kväll.
Det betydde att jag inte skulle hinna till norra Öland, men kände att då har jag ju en synnerligen bra orsak att återkomma. Hih!
Campingen här var också rätt tom, killen i receptionen sade att vi och ett par precis innan
var de enda som checkade in den dagen. Det är ju lite off-season som han uttryckte det.
Och kanske det är så?
Starar och svalor hade börjat samla sig på el-ledningar och det om något är ett sensommartecken.
Dimman kom krypande in från havet och täckte havsutsikten från övernattningsstället i ett töcken.
Kokade sista målet mat på fältköket för denna gång.
Spagetti med pesto, lättstekt gravad lax med parmesan.
Så himla gott! Också i hemkök.
Ja, men det var den trippen det, vet ni.
En vecka i bil. Hur prima som helst. Kan varmt rekommenderas.
En del saker är bäst att hållas simpla. Det blir enklast så.
*
Och Öland...jag är inte klar med dig än.
Inte Danmark heller...
Återkommer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar