...eller var sommaren slut?
Jag har småhuttrat hela dagen. På ett annat sätt än då man sommar-småhuttrar. Det är vet ni en sådan skillnad! Om man småfryser på sommaren så går man i solen en stund eller om det skulle råka vara mulet så tar man på sig en tunn tröja och så är det bra med det.
Och så fortsätter man vara ute. Och pysslar på med det man pysslade med.
Men idag var det annorlunda. Redan från morgonen ville jag inte bli varm. Hade ett möte med snickaren om hur några små grejs skulle förverkligas. Å andra sidan, varje gång man har möte med en snickare känns det som om det jag tyckte var en liten grej i verkligheten är något helt annat.
Så även nu. Men mer om det en annan gång. Nu är jag kall och vill bara tänka på att bli varm.
Hade tänt brasa, och var nästan varm när det blåste upp rejält och jag märkte att vattnet stigit oroväckande med tanke på vår lilla banan-båt. Den är alltså gul, och ser lite ut som en skalad banan, därav namnet. Långt uppdragen på stranden tänkte jag att den var "safe" men en tur ner till stranden visade sig att vattnet stigit och nådde nästan ända upp till akterbrädet.
I regn och storm (och frusen, märk väl) fick jag efter bästa förmåga surra fast båten ytterligare.
Och jag tänkte att det här är nog första föraningen till höst så där på riktigt.
Allt kändes annorlunda.
Tidigare, innan stormen var det soligt. men inte speciellt varmt. Mellan mina nätkurser gick jag en sväng ner till stranden. Där hade någon ömsat skinn. Jag kände på skinnet i ett infall.
Det var mjukt och varmt och inte alls som jag tänkt mig att ett ömsat ormskinn skulle vara.
Om man ändå fått se det någon gång. IRL.
*
IRL har skarvarna börjat samla sig till flockar de med. Liksom gässen.
Under de senaste fem åren tycker jag skarvarna har ökat i antal, även om de inte kommit så nära intill stugan. Men så här mot höstkanten kommer de in i viken. Men skarvarna kommer havsörnen också.
Antagligen rör skarvarna om i fiskstimmen så även örnen har lättare att nappa sig en firre.
Det har jag sett flera gånger.
Också det är höst. Jag tycker hösten känns tidig i år.
Tycker det finns så många tecken som känns så där höstiga.
Senaste natt vaknade jag av att jag hörde ett möss knappra och krafsa någonstans i stugan.
Jag tror jag aldrig hört möss inne här. Och absolut inte i medlet av augusti! Då brukar de väl hålla till ute i skogen bland mossor och ljung?!
Bådar det en tidig höst och en kall vinter? Vet de något vi inte vet?
Jag kan inte släppa tanken på kylan. Det beror säkert på att jag känner att jag
fryser om fötterna. Jag har ju min knäppa princip; man går barfota mellan 15 maj till 15 september.
Basta!
Plötsligt känns en månad till av barfotaleverne lite...utmanande!
Tur att jag skall resa iväg då. Till lite sydligare breddgrader.
Inte mycket, men lite.
Skall packa ihop här. Lämna klipporna för en tid.
Känner att jag nog inte kommer att känna sommarkänslan här mer i år.
Det är alltid lite vemodigt, det kommer jag inte ifrån.
Jag står där med frusna tår och hönshud på huden och undrar;
Var det det? Sommaren? För denna gång?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar