…det är ungefär vid det här skedet som det vänder kullerbytta
i mitt sinne och i min själ. Varje år.
Jag tycker ju OM julen, men jag tycker kanske ÄNNU
mer om adventstiden.
Väntan och Längtan.
Då all lust och förväntan byggs upp och kulminerar i Julafton som liksom bara är
de där sekunderna då det känns så där extra mycket av allt.
Lite som…ja ni vet?
Så nu när de där orgasmiska julaftonstimmarna är
över så är de flesta av oss både mätta,
nöjda, belåtna och tillfredsställda när det
gäller det julen har att ge.
Och det är nog den här känslan jag älskar mest av allt
när det kommer till jul - också.
(Okej - när jag nu en gång drog fram vissa likheter med något annat
så får jag väl släpa på det hela inlägget till slut…)
Att vara så där skönt nöjd.
Det finns få saker som är bättre än så.
Det är liksom juldagen för mig.
Då inga som helst krav finns och allt är bara…skönt!
Kravlöst skönt.
Sedan när hjärnan sakta börjar ta nya varv så
börjar man tänka. Och fundera.
Små tankar till att börja med.
Som att:
Det blev liksom ingen snö i år.
Men vadå? Juljusen är fina ändå!
Det blev liksom ingen köld.
Men vadå? Murgrönan och hyacinterna trivs!
Och i veckan så svängde det.
Ljuset år på väg tillbaka till oss alla
som kämpar på i mörkret.
Solen finns!
Och om man bara går ut i sin trädgård nu
så finns där en massa fint att se och upptäcka.
Plockade in lite mossa
(skillnaden mellan bild ett och följande…
lite som finn fem fel…*heh*)
Och bara det att kunna gå ut och plocka mossa
på julafton utan att det
a) är djupfruset
b) inbäddat i en meter snö.
på våra bräddgrader.
Det är lite exotiskt.
Så till den grad exotiskt att jag kände för att skruva till lite
konstsnö på julbordets pytte-gran.
Pudersocker.
Funkar.
Hur bra som helst!
Och den sista mossan som blev över klämde jag ner i en
liten urna och så hade den sista mörka vrån i mitt hus
fått en liten ljus-stråle den med.
*
Och medan jag skriver så känner jag hur
jag så längtar framåt.
Mot en ny växtsäsong, mot ett nytt år,
mot nytt allt.
Visst…det är skönt att vila en stund i tillfredsställelsen.
Och det må julhelgen vara.
Men själen har redan en längtan.
Efter nytt, efter ljuset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar