…inte så jag kan minnas i alla fall!
Sedan jag blivit den som hållit i stekspaden och grytsleven när det gäller
julmaten och den biten, så har det inte blivit så där hemskt många stunder
över att vandra ut i naturen just där innan jul.
Och kanske just därför så trånar jag efter långa promenader
under juldagarna.
Att få komma ut. Hääärligt!
Så idag när jag satt vid mitt morgon, okej-okej!!!,
EFTERmiddagskaffet (efter en ytterst lång och välbehövlig
sömnsession på anspråkslösa 12 timmar)
så fick jag syn på årets första fluga minsann.
Där vandrade den glatt och ytterst piggt omkring i
decembersolen på mitt köksfönster.
Och så tog jag hunden och gav mig ut.
Gick en lång sväng längs ån, drog huvan om öronen när vinden
ven över fälten. Det var snödoft i vinden.
Kall, isande, genombitande.
Att det kan vara en sådan skillnad på vind och vind.
Gårdagens vind var helt olik.
Längs ån hittade jag videbuskar fulla med videkissor redan.
Jul och påsk på en och samma gång liksom.
Vi gick vidare. Vinden blev kallare och kallare.
Väl hemma började det vräka ner snö.
Även om snöfallet var över på en halvtimme sådär,
så vill jag bocka av det som årets första snöstorm.
Så på det sättet har jag bockat av tre
första-gången-i-år-naturfenomen på en och samma dag.
Som första flugan.
Första snöstormen.
Första videkissen.
På juldagen i år.
Naturen är lite märklig ibland nog…..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar