…ibland händer det att man har av den där
äppelsorten som faktiskt blir skruttiga när
de legat en tid där i skålen.
De här är från trädgården och alltså
inte alls sådana där som de man plockar åt sig i butiken,
ni vet de där som ser precis likadana ut fortfarande efter ett halvår.
Eller ett år.
För en hiskelig massa år sedan lät jag en näve juläppel
ligga framme i en korg i vårt dåvarande kontor.
Så där som man gör.
Veckorna gick och en kille som då jobbade för oss
plockade tydligen alltid nu och då ett äpple åt sig i förbifarten.
I mars åt han upp det sista äpplet i korgen.
Nu trodde han säkert att det var nya äppel varje vecka,
vilket tyvärr inte var sant. Det var bara jag som glömt kvar äpplen i sin korg.
Det var först då jag råkade vara närvarande när han plockade åt sig det
sista äpplet som jag insåg…vad jag glömt att plocka undan.
Men äpplet han högg tänderna i såg hur fint ut som helst
och smakade tydligen helt okej också för inget sade han.
Och inte jag heller…
Det var nog då jag insåg på allvar hur otroligt besprutat frukter ändå kan vara.
Nå, den unga killen är numera en man i bästa medelåldern, mår bra och
har alldeles tydligt inte ådragit sig några yttre men av mitt lite
omedvetna äppelexperiment.
Det lilla brottet är nog preskriberat skulle jag tro.
Men händelsen fick mig att faktiskt tycka OM när äpplen skruttnar.
För då vet jag på något sätt att de inte varit så totalimpregnerade ändå.
Och så känns det också mer okej att återge skruttiga äpplen till naturen.
De här hängde jag ut åt fåglarna.
Om de nu sen äter av dem, det är en annan sak, men om de gör det
så kan jag ändå vara säker på att de är okej.
*
Tänk att det kan bli så?
Att det som SER skruttigt ut kanske sen också är bättre
än det som ser ut som en glansbild ännu efter en massa veckor i en korg.
Och om det nu skulle bli FÖR skruttigt så vet man att det definitivt inte
är okej. Frukten liksom säger till. Det blir på något sätt lite mer levande
på det sättet tycker jag.
På något sätt känns det mer okej att kunna lita på sina sinnen.
Att käka ett år gamla äpplen hur fina de än ser ur blir bara lite…tja…fel?
Och det är ju ändå det vi köper. Eller det vi erbjuds.
Vi vet ju alla att äpplen mognar på hösten.
Och så gör det i hela Europa, så när man
köper europeiska äpplen i butiken på sensommaren, då är det
nästan ett år gamla äpplen man köper.
*
Fast nu till jul borde ju äpplen ändå vara av årets årsmodell.
Men de bästa av dem är ändå de som skruttnar.
Innan årsdagen.