NATTEN ÄR STILLA...

…och på sitt sätt är den här stunden nästan helig.

På något vis.

Stilla natt, heliga natt, lite så.

Jag trivs i natten. Och i kvällningen. Och på dagen.

Det är morgnarna som kan vara lite kämpiga för mig.

Desto bättre då att det mesta är redo för julaftonen.

Också i år, även om jag tvekade måste jag säga! 

Har kämpat med en förkylning som gjort förberedelserna 

något mer utmanande än annars.

Och som jag genat där det bara gått, 

och fuskat allt jag hunnit mellan feberattackerna.

Äldre sonen och hans tjej från andra sidan jorden 

valde att fira julen på stugan på tvåmangubbar i år.

Först hade jag väl tänkt att då kommer jag lite lättare undan

med hela julstöket, men tji fick jag ju! 

I stället för att greja ihop en enkel liten julmiddag så

hittar jag mig själv petandes ihop två julmiddagar.

En som skall ätas här hemma helt traditionellt 

bland barrdoft och stearinstänk.

Och så en "doggybag"-middag för två som skall

åka iväg i en låda till stugan och ätas i en stuga ute i skärgården

där matkulturer får krocka hejvilt.

Även om jag och vi nordbor finnar blir lite smålyriska av kålrotslåda

med skinksås - och strömming i de mest varierande inläggningar, 

så har jag lite svårt att tro att det faller en korensk smak på tungan

så där direkt i alla fall.

Grabben min har en del att övertyga där.

Själv är han såld på koreansk mat. 

Det är liksom lite lättare åt det hållet…*fniss*.

*

Men hur som helst, till syvende och sist är det mesta 

klappat och klart för en jul - igen.

I mina värsta feberyror svor jag på att nästa, och nästa och alla därpå 

följande jular firas någon annanstans. 

Var som helst bara bordet är färdigt dukat.

Men natten är stilla - och det om något är fint det! 

(just det ja…senast det varit fullmåne till jul var inte
igår precis. Närmare bestämt var det 1977. Så en tid sedan…)